Förorten. Det finns ju såklart en massa grejer som man kan sakna jämfört med att bo i stan. Som t ex tuffa restauranger runt hörnet, en 7Eleven 50 meter bort, museum, roliga affärer etc etc. Men ändå, om jag väger allt detta mot att bara kunna springa rätt ut i naturen, ja då vinner ändå förorten med hästlängder. Som imorse. Löparväckarklockan inuti mig ringde, strålande sol ute. Klämde lite på knät och hörde Pekkas ord i huvudet om att vara försiktig närmsta tiden Ut mot Elfvik och jag knockades av hur vacker morgonen var. Tog det väldans lugnt för knäets skull och ska fortsätta så några dagar till. Men en dag som denna är man bara glad att man kan springa överhuvudtaget. Så förorten, jag är din.