Trots att det inte riktigt var tanken från början så blev det ändå några km i helgen, närmare bestämt 46 stycken. Det kändes i kroppen i morse när jag sprang till jobbet. Rent allmänt tycker jag det är svårt att få upp farten på morgonen, jag är rätt stel till en början. Hade funderat på att köra lite tröskelträning nu på morgonen men bestämde mig till slut för lätt distans. Det är ju vad jag egentligen planerat ett par veckor framåt och jag ska ta det lite lugnt efter maran. Kvällarna den här veckan är också svåra att få till träningsmässigt då jag har inspelningar etc. Så det får bli morgonpass.

Det blev en skön mil med massa bra musik i öronen, dock inte White Stripes idag, kors i taket. Väl framme vid Torsgatan lyxade jag till det och sprang in och köpte en finkaffe.

Och sen hade jag en oerhört trevlig stund för mig själv i det mysiga omklädningsrummet, ja ni ser ju själva.

Just det, har glömt att säga detta: jag har fått ett eget skåp i omklädningsrummet på jobbet. Jaha, tänker ni, intresseklubben antecknar. Men ni ska veta hur svårt det är, det är flera års kö egentligen men jag har bönat och bett och nu har det alltså gett resultat. Och ni förstår ju utav bilden att det är väldigt skönt för min rygg att slippa kånka exakt allt detta jox.

Frukost!