Det här med musik och minnen. Jag har blivit helt besatt av White Stripes. Igen. Det är så otroligt förknippat med när jag bodde i London. Så fort jag lyssnar på dem ser jag framför mig hur ytterdörren på 115 Ladbroke Grove slår igen bakom mig och jag kutar backen upp mot Notting Hill Gate och Hyde Park. Åh, vilket längt. Vilket musikspringminne! Måste nog stänga av, annars är det jag som kutar ut i lördagsnatten.

Åh – den backen har jag promenerat – inte sprungit – jäkligt många gånger med musik i öronen. Oftast drog jag mot Holland Park. Bodde i en asrisig lägenhet på Lancaster Rd (alldeles i korsningen Ladbroke Grove), men skit samma – läget var ju bäst.
Men se där! Då bodde vi nära varandra! Jaa, bästa bästa läget!
Vi bor nära varandra nu med, jag finns på andra sidan Näset. Också ett jäkla bra läge!
Eller hur!