Milspåret: 42,12!

Men jag tar det från början: Vid fyratiden åt jag en stor tallrik fil med nötter och russin och två leverpastejmackor. Strax efter fem bytte jag om på toaletten på jobbet. Sen stod jag i valet och kvalet hur jag skulle ta mig från Torsgatan ut till Djurgårdsbrunnsbron. Det slutade med att jag gick hela vägen. Finaste sommarkvällen på år och dag. Luktade utomlands i stan, kanske av värmen. Kände mig oerhört sportig när jag gick tävlingsklädd genom folkvimlet. Benen kändes i form och jag tog det lugnt för att inte trötta ut mig. Det tog en bra stund att knata så väl framme lämnade jag in min väska och startade uppvärmningen direkt. Sprang längs kanalen och kände igen Anna Rahm en bit framför mig.

Som vanligt lång toalettkö, tur att löpare är snabba! Ja, sen var det dags för start. Jag hade hållit på aningen för länge att värma upp så jag missade när alla börja ställa sig vid starten vilket gjorde att jag hamnade alldeles för långt bak. Träffade Martin vilket dock var trevligt! Pang! Iväg! Men nä, det gick inte att komma iväg. Det var galet trångt, inte förrän efter 500 meter lossnade det och jag tappade dyrbar tid. Det var rätt tumultartat där i början och jag hörde en kille säga till en annan ”Herregud vad stressad jag hade varit nu om jag hade velat slå mitt PB!” Ja, det är just vad jag är! tänkte jag. Lyckades till slut tråckla mig ut från massan och komma iväg. Sen pinnade jag på bra. Om man ska säga något positivt med att stå så långt bak som jag gjorde så är det just att det för varje person man kutar om blir som en liten seger, en liten morot. Höll bra tempo och sprang i mål på 42,12 vilket är EXAKT samma tid som jag hade på Premiärmilen, på sekunden! Hade jag bara stått längre fram så kanske jag kunde gjort PB i alla fall med några sekunder! Skitsamma, 11:e plats blev det, jag är nöjd. också ett bra tempopass innan maran men jag ska ta mig sjutton pressa mig neråt på milen längre fram!

Efter att ha hängt kvar ett tag, druckit lite, kollat min placering och ätit en banan så joggade jag hem mot Lidingö.  Jag blev nästan gråtfärdig när jag sprang förbi Kaknästornet, det var så lugnt och stilla och fruktansvärt vackert. Det är något med att springa och uppleva naturen, den känslan bara åker rätt in i kroppen och knockar en. Här kommer lite löparporr som avslutning:

Sov gott.

15 reaktioner på ”Milspåret: 42,12!”

  3. Fan va bra jobbat! Stör mig lite på att du är 7 sekunder snabbare än jag på milen, och jag är ändå hela 3 år yngre än du. 🙂 Lustigt att du också sitter på Torsgatan, det gör ju jag med, på Tiger head office.

    Svara

    1. Men vad lustigt! Att du sitter så nära. Då lär vi se varandra i verkligheten. Det gläder mig att höra att du är aningen långsammare, haha. Vi kanske möts i duell på Hässelbyloppet? Fasiken, det är nervöst med millopp, man måste pressa så. Halvmaran var lite skönare distans, där kan man nöta mer och jobba sig förbi folk successivt.

      Svara

      1. Jag ska hålla utkik på gatan framöver (nästa fredag är det utförsäljning av vårens provkollektioner, kom å fynda vetja). På hässelby är det min plan att spräcka sub40, men jag har varit skadad av och till sedan senaste hässelby så vi får väl se hur det blir med den saken. Men snabbare än 42,12 blir det ju liksom garanterat.

      2. Oh så trevligt, kanske kikar in. Men du, på Hässelby hjälps vi åt att spräcka sub40.

  5. Hurra! Grattis till dig. Du är så duktig!
    Och ja, löparporr är fint. Fast man måste nog vara löpare för att se det fina *LL*.

    Svara

  6. grymt bra tid trots trängsel där i början, jag stod allra längst fram men tyckte ändå det var trångt!! Jag var först förbannad vid målgång eftersom jag missade PB med ca sju sekunder men 37:51 på den här banan i den värmen som var igår, det är nog ändå det bästa millopp jag gjort!

    Cool blogg, jag kommer, min vana trogen, lägga ut min überlånga racerapport på bloggen imorgon om du vill läsa om mitt lopp hos mig!

    Svara

Lämna en kommentar