Imorse när jag sprang till jobbet tog jag för omväxlings skull vägen via Värtan och Lidingövägen. Jag såg framför mig att det skulle vara oerhört mäktigt att springa längs de slitna oljecisternerna och förbi de gamla hamnmagasinen nu på vintern. Inget kunde vara mer fel. Det hela utvecklade sig istället till en fruktansvärd tur genom slask och moln av avgas från långtradarna som nyss anlänt med färjan från Talinn. Denna bedrövliga löptur fick mig att tänka på ett betydligt trevligare träningspass för några månader sen.

Jag var på filminspelning i Budapest och  frågade en kille i produktionsteamet om han kände till något bra ställe att springa på i närheten av hotellet. Han lyssnade med nollställd blick och bad att få återkomma. Morgonen därpå ringde en man och meddelade att min bil vad framkörd. Efter att först ha trott det var ett misstag lyckades jag förstå att det hade med min löpning att göra. När jag kom ner fann jag en enorm BMW och en ännu större man med öronsnäcka som visade mig in i baksätet. Sen bar det av genom ett nyvaket Budapest tills vi stannade på en ö mitt i Donau där jag släpptes av. Île Marguerite heter ön. Rakt nedanför sträckte en löparbana av gummi ut sig och min chaufför berättade ett den var 5 km lång och gick runt hela ön. Vi ses om en timme, sa han och satte sig i bilen. Jag sprang en mil på gummit, stretchade, satte mig i bilen och kom tillbaka till hotellet lagom till frukost.
Men så här var det alltså inte i morse. Inte alls faktiskt.