Tröskelpass

Tisdag: tröskelmorgon med Nils.

Nils (alltså min svåger) springer också. Han ska köra Lidingöloppet i september och tanken var ju att jag också skulle det. Tills jag bestämde mig för att springa Berlin Marathon istället vilket jag verkligen ser fram emot – yeay! Hur som helst så har vi bestämt oss för att försöka köra en del tröskelpass ihop nu när vi är lediga. Ovant för mig som så gott som alltid kutar själv men kul att sporra varandra när man ska få upp farten – Nils är en snabb figur. Vi hoppade upp tidigt och gav oss av. 3 km uppvärmning följt av spänsthopp. Spänsthoppen är bra att köra innan tröskeln för att få igång benen (Pekkas tips). Då Nils inte kört just tröskelpass tidigare hade vi enats om att han fick hänga på mig så nu gällde det ju att hålla ett snyggt tempo, jag slog på låren som en uppmaning att skärpa till sig. Sen satte vi av! Vi höll mycket bra tempo första delen: 3:43, 3:55 och 3:54 men sen blev det en jäkla motvind på sista två kilometrarna som landade på 4:11 och 4:19 (Nils aningen snabbare på slutet). Snitt blev därmed på 4:00. Bra för att vara 07.00 på morgonen, nu vaknade benen till liv om man säger så. Sen ett par km nedjogg och hem till frukost och barn. Detta gör vi om!

Jag trösklar vidare.

Dessa tröskelpass! Man känner att de tar om man säger så. Kan nästan känna lite ångest inför dem innan och man kan ju inte påstå att de är sköna att springa. Men som sagt, det känns att de ger effekt. Gick upp tidigt och körde samma upplägg som i onsdags; 3 km uppvärmning och sedan 20 minuters tröskel. Tyckte att benen kändes tunga och sega (jag gillar egentligen inte att köra såna här pass på morgonen) men när jag sedan låg och pustade ut och kollade klockan så insåg jag att jag i snitt låg en sekund snabbare per km jämfört med förra tröskelpasset. Och efteråt, då är det väldans skönt. Man ligger och känner sig som blixten.

Efteråt sprang jag ner till Grönsta och tog 3-kilometersslingan som nedjogg. Ville känna lite skog eftersom jag åker till Gotland imorgon och där finns det inte lika mycket av den varan.

Just det, ni ser den lilla fula magväskan jag har? Nej, jag har inte smågodis i den utan en kamera. Jag brukar ju köra med min iPhone men har efter diverse olyckor insett att det vore bättre att ha en stöt- och regntålig kamera. Efter att ha surfat runt och framförallt snackat med min svåger Anders slog jag till på en Panasonic Lumix FT4. Den är orange (=sportigt) och ska visst klara av att vara 12 meter under vatten i 60 sekunder samt tåla fall på 2 meter. Proffsigt va? Ser fram emot att utsätta den för riktigt skitväder, dock helst efter semestern. Så numera har jag kameran i den här lila magväskan. Bear with me.

En kväll som inte går av för hackor.

Nu på kvällen var det dags för tröskelpass. Var rätt trött när jag kom hem från jobbet och så varmt ute. Men jag bytte om och gav mig ut. Först 3 km uppvärmning och därefter körde jag spänsthopp. Sedan 20 minuters tröskelträning. Jag pinnade på i bra fart på en ganska rak sträcka. Var lite osäker på hur det skulle gå med knäet men det kändes ok, tack och lov. Verkar främst vara kuperat som knät inte gillar. Snittfarten hamnade på 4,04/km. Snabbaste kilometern låg på 3:59 och den långsammaste på 4:09 (jag springer dock på känslan och håller inte på att kolla klockan medan jag kutar). Mycket nöjd med detta i värmen.

Ett par kilometers nedjogg och sen blev jag plötslig galet sugen på iskaffe. Rusade in i köket när jag kom hem och fixade i ordning, drack kanske upp det hela på 5 sekunder. Sen bästa avslutningen på dagen: Olle och jag cyklade ner till hamnen och badade och åt jordgubbar. Fast vi saknade barnen som är hos sin farmor och farfar på landet hela veckan. Men jösses så mysigt vi hade:

Nu middag!

Stora Skuggan i stora regnet.

Sicket skitväder. Hoppade upp, tog på mig ylletröjan och gav mig iväg. 5 km uppvärmning och sedan dags för tröskelpass: 3×2 km med 60 sek vila mellan varje tröskelparti. Det regnade och blåste, jag sprang längs Husarviken och sedan ut mot Stora Skuggan. Såg en byggarbetare i orange jacka som gick och snackade i telefon längre fram. Precis när vi passerade varandra så gjorde han en så fin liten gest; han liksom tog luren från örat och bockade mot mig. Ah så trevligt, det var precis ett sånt litet pepp man behövde när man harvade runt i skitvädret en morgon som denna. Jag sprang vidare och såg en räv idag igen, rävar känns ju nästan overkliga fast det har ju faktiskt hänt ett par gånger nu den senaste tiden. Passet gick helt ok men borde gått aningen snabbare, inser att jag behöver köra mer såna här pass för att bli snabbare. Mitt ena knä gillar dock inte tröskelpass. Totalt 15 km.

Tröskeltrött.

Körde tröskelpass efter lång uppvärmning men benen kändes trötta efter gårdagens dubbla pass. Gjorde en minivariant av tröskelpasset och sedan nedjogg. Måste nog trappa ner på antal mil per vecka för att kunna ta i ordentligt på kvalitetspassen. Jag tycker det är svårt det där; det jag gillar mest är att springa långt och ofta men gör man det för mycket så har man ju inte samma kraft sen när man ska köra intervaller, tröskelträning etc. Samtidigt kan man fråga sig varför man springer och hur man själv vill springa. För att må bra eller för att kapa minuter på loppen? Tja, det är ju både och på sätt och vis och det är det svåra. Men i grunden springer jag ju inte för att tävla utan för att jag gillar att springa, för att det är kul. Sånt här som jag klurar på en lördagkväll.