Det här med att fylla år. Det var några år då jag kände att jag liksom inte visste vad jag skulle önska mig i födelsedagspresent, om jag ens skulle önska mig något. Man var inte 18 och pank längre utan jobbade, fick lön och kunde ju liksom lika gärna köpa prylarna själv. Dessutom om man har tre barn så ligger ju fokus självklart på dem och sin egen födelsedag försvinner lite i sammanhanget  – ja kort och gott så kände jag mig liksom för gammal för det hela. Hur som helst, sen jag började springa mer och mer så hände det något. Plötsligt fanns det en massa springprylar som jag bara måste ha och plötsligt satt jag där med en önskelista igen och klottrade ner allt från nya flaskor till vätskebältet till ännu ett par oumbärliga löparskor. Kanske också för att det finns ett stopp för hur mycket löpargrejer den gemensamma ekonomin anser är rimligt… Därför blev jag väldigt glad då jag idag blev firad i efterskott och fick ett par högt önskade korta kompressionstights av mina snälla föräldrar. Förutom att jag blev glad som en 18-åring så hoppas jag kunna springa lika snabbt som en i dem också.