Mot framtiden!

Tralala, så var den här tisdagen i början av juni snart till ända. Som tur är har jag hunnit med en del löpning. Men jag har också hunnit med att träffa Pekka.

Tisdag Dels pratade vi igenom Stockholm Marathon. Det var kul. Sen gjorde jag en test vilket också var kul för det gick bra men gav också bra info för mig framåt. Men roligast av allt var ändå att prata just framåt, med siktet mot Berlin! Som jag ser fram emot det loppet. Staden, banan, stämningen! Men jag ser också fram mot träningen inför det, ja med en slags skräckblandad förtjusning…

På lunchen blev det ett distanspass. Jag brukar alltid springa över bron till Kungsholms Strand men idag fortsatte jag på ”min” sida utan att korsa bron.

Tisdag Förbi Pampas Marina och vidare längs vattnet förbi Jungfrudansen och ut mot Sundbyberg. Älskar när man upptäcker något nytt för hit har jag liksom inte kommit förut, inte med springdojor på fötterna. Höll vanligt distanstempo för jag visste att jag behövde spara lite på krafterna till kvällens pass.

Tisdag Men en bra lunchmil blev det och sen fisk till lunch framför datorn. Plötsligt var klockan fem och dags att bege sig hemåt.

Tisdag Lämnade Torsgatan utan ryggsäck på ryggen vilket var skönt. Den fick nämligen åka bil hem med Olle. Snudd på att jag också var sugen på det men nej, det blev kutande. Genom stan mot Lidingö.

Tisdag Efter bron visade klockan på 7 km, jag stannade till och nollställde klockan. Och tog ett litet kort.

Tisdag Sen höjde jag tempot och tog mig an alla backar jag kunde hitta. Ut mot Elfvik. Hade tänkt springa längre men kortade ned passet en aning i och med att jag kände att benen var lite för trötta efter gårdagens backar.

TisdagTisdag Passet landade på totalt 17 km och dagens totala dos blev 27 km. Nu te!

I Shackletons fotspår.

Vaknade och smög ner för att kika på termometern. Oj.

Lördag Smög tillbaka upp till Olle. Han tyckte absolut inte jag skulle springa ute när det var så kallt. Velade någon minut, jag kan ju springa på bandet på Friskis. Men nej. Var så inställd på att få kuta i skogen. Ut skulle jag men jag fick klä på mig ordentligt.

Lördag Körde innervantar av ylle och sen mina vanliga fårskinnsvantar utanpå. Rånarluva, extra halsduk och extra tjockt pannband. Tjong! Iväg.

Ner till Lidingöloppsspåret och 10-kilometersslingan. Länge sen jag sprang här, visste inte hur spåret skulle vara riktigt. Men det funkade fint, verkar vara några friskusar som håller spåret i skick. Tanken var inte alls ett snabbt pass, och det var tur för sån fart hade inte funkat att hålla i den smala upptrampade remsan. Planen var naturliga intervaller. Märkligt när det är så mycket snö. Jag kan verkligen denna slinga utan och innan men när allt är vitt och det är ligger nedfallna träd här och där är det lätt att tappa känslan för var man befinner sig. Men hallå, denna morgon! Finns nog nästan inget vackrare än en tyst, vit skog. Men kallt var det. Tycker dock det inte är några problem med andningen så länge man har något att gömma munnen i. Nästan värre med all snö och is som bildas i ögonfransarna så man knappt ser något, vilket fick mig att tänka på polarforskaren Ernest Shackleton.

Lördag En bit efter Aborrbacken så var det såhär tjusigt med solen som kikade fram genom skogen.

Lördag När jag kom fram till Grönsta så blev jag sugen på att se havet och styrde kosan mot Askrikehamnen.

Lördag Här stannade jag klockan som visade 12 km.

LördagLördag Så mycket hav såg man såklart inte. Men tänk, om några månader då badar här vi från bryggan igen. Sånt som inte går att förstå när man står här nu.

LördagLördag Sen var mina händer helt stelfrusna. Jag har rätt mycket problem med mina fingrar som jag förfrusit sen tidigare. Borde väl inte hållit på med kameran men vad göra när morgonen är såhär fin? Jogg hem. Olle fick hjälpa mig av med dojorna eftersom händerna vägrade hjälpt till. Spolade varmt vatten på dem och sen gröt med blåbär och nötkaffe.

Lördag Adieu.

Till skogs.

Fredag Kunde inte startat sista jobbdagen innan jul på ett bättre vis. Uppvärmning och sen ner till Lidingöloppsspåret och den upplysta 1,7-kilometersslingan. Hårt packad snö, äntligen fick mina Icebugs fäste. Naturliga intervaller stod på schemat. Sprang sex varv så totalt med upp- och nedjogg lite mer än 10 km. Men skogen idag, hörrni. Så fint att jag ville flytta dit. På nedjoggen stannade jag upp en stund.

Fredag Stod bara där. Och blundade en stund. Inte ett knyst hördes, alldeles mjuk tystnad. En mäktig känsla där i skogen, ni vet när man själv känner sig så liten, som den där droppen i havet (eller snöflingan i skogen) och naturen känns så stor och mäktig. För er som inte kutat i skogen en tidig morgon när ingen annan är vaken, pröva det.

Fredag Hallå du snögubben. God jul.

Fredag Hem till nyvaken familj och dusch. Och sen till Kaffeverket för frukost.

Fredag Haha, idag fanns min kokos-favorityoghurt så jag slapp tjafsa om vad jordgubbe heter på franska.

Fredag Bonne journée!

Gympaskodag.

Tidigt möte kl 08.00 så klockan ringde redan kl 05.00. Tänk ändå vilken lyx att kunna gå ut och springa så tidigt och det är ljust ute. Minns i vintras när jag ibland var uppe och kutade lika tidigt, då var det ju totalt, komplett becksvart, som att gå upp mitt i natten. Då är det lite kämpigare. 11 km i Lidingöloppsspåret blev det. Knät var ok, lite känning. Tror det främst är en kvarleva efter alla backar i Cannes men idag ska jag till Pekka och kolla vad han säger. Sen snabbt hem och väcka familjen, duscha och iväg. Är snäll mot knän och ben idag och kör gympaskor non stop.