Kortintervaller

Snabbt och vackert.

Tisdagskväll. Vad gör man då? Jo, man värmer upp lugnt och skönt och sen kutar man 300-metersintervaller med White Stripes i lurarna. Inte tokfort men fort. 8 stycken. Sen värmer man ner och springer förbi söta hästar och folk som spelar tennis i kvällssolen. Det ser alltid så lyxigt ut att spela tennis utomhus såna här fina sommarkvällar. Hur kan de vara sådär lagom svettiga jämt och jag fattar inte hur de håller sina frisyrer på plats heller. Själv har jag bara spelat tennis en gång, det var länge länge sen och det var med ett gammalt träracket från typ 20-talet (typ på landet hos någon). Det gick urdåligt och jag minns att jag var så förvånad för jag har alltid trott att det var så enkelt om man var lite stark i armarna. Vill fortfarande tro att det var rackets fel. Sen hem till havregrynsgröt. Nej, jag kör ingen kolhydrattömning. Inte på premiärmaran.

Expresslördag.

Inget går upp mot lite kattgos innan en springtur. Har velat lite kring hur jag ska lägga upp de återstående dagarnas träning men bestämde mig till sist för att köra snabbdistans och korta intervaller idag. 3 km uppvärmning i Lidingöloppsspåret och sen sprang jag 5 km snabbdistans. Höll bra fart och jag bannade återigen mig själv för att ha stått så långt bak på Milspåret. Man fick ju bara en bruttotid! Well, get over it. Efter det sprang jag ner till Grönsta där äldsta dottern och hennes kompisar hade picknick. Det passade ju bra för då fick jag lite motstånd på mina 200-metersintervaller.

Lång nedjogg då jag även testade geldrinken jag köpte igår. Förutom att jag öppnade den knasigt så en massa ploppade ut över hela mig så verkade magen tycka den var ok, men herregud vad sött det var! Sen hem till jordgubbar.

Står och blickar ut över våra ägor (läs radhusplätt).

Marathonväder.

Idag anser jag att det är det perfekta Marathonvädret. I alla fall här i Stockholmstrakten: 15 grader, blandat sol och lite moln. Drog på mig springkläderna och skickade tankar till himlen om den borde plagiera upplägget den 2 juni. Sprang till Ropsten och Husarviken. Jäkla ben, har fortfarande stundtals ont men efter uppvärmning kändes det ok. Idag var det dags för kortintervaller: 3x5x200.

Lite pliktskyldig stretch vid en matchande vägg. Sen sprang jag hemåt. Totalt 12 km som högerbenet tyckte var mer än nog. Verkar ha fått någon slags hangup idag på att använda alla maskiner jag äger så när jag kom hem gjorde jag mango-smoothie.

Flås i Palma.

Uppe tidigt för att hinna springa innan jobbet drar igång. Nu fick det vara nog med finspringande längs stranden: dags för kortintervaller! Perfekt temperatur såhär tidigt till skillnad från lunchtid igår. Värmde upp 4 km och efter det 300-metersintervaller. På något vis passar det sig inte att flåsandes ruscha fram och tillbaka på en tjusig strandpromenad. Men det gjorde jag i alla fall. Kändes skönt att springa lite kortare intervaller efter alla 800-ingar – betyder att det inte är långt kvar till Stockholm Marathon nu!  4 km nedjogg tillbaka. Alltid så trevligt då man kört intervaller, nedjoggen går plötsligt i en rasande fart utan att man tänker på det.

En regnig onsdagskväll.

Det här såg jag ikväll när jag sprang hem från jobbet:

En chihuahua med en liten blå regnrock.

En kille som köpt tre citroner och en burk majonäs i en genomskinlig påse.

Människor som satt utomhus under infravärmen på Primo Ciaociao.

En tjej med knallröda gympaskor på Odengatan.

En busschaufför som körde dåligt.

Ett damgäng på Valhallavägen.

En skäggig man med en brun labrador vid Sophiahemmet.

En cyklist med röda cykelbyxor.

En kille som joggade lugnt i regnet på Lidingöbron.

En annan kille som sprang intervaller nästan framme där jag bor.

Massa bilar.

Om de såg mig så såg de mig först köra uppvärmningsjogg i 4 km. Sedan såg de mig springa 2 x 5×400 metersintervaller i ösregnet. Och sen såg de mig jogga hemåt alldeles blöt.

Evighetsintervaller.

Stack ut sent, hade inte tid förrän då jag egentligen borde satt på mig pyjamasen istället för springkläderna. Lång uppvärmning och därefter kortintervaller: 10 x 400 meter. Ahh så jobbigt! Känslan när man sprungit två intervaller och har åtta kvar… den mentala biten är ju inte helt oviktig just vid de här passen. Jag roar mig med att räkna ned på olika vis och göra deletapper, annars kan det kännas oändligt när man spurtar och benen är trötta från start. Först tänker jag att jag ska avverka en tredjedel, sen blir halva totalen målet, sen att man har mindre än halva kvar osv. Funderar på att det kanske är en bra idé att hitta en grupp att träna intervallerna och backpassen med nästa säsong. Lite pepp hade ju inte skadat när man springer fram och tillbaka i mörkret. Å andra sidan vet jag inte vem som vill springa när det är pyjamasdags. Efter de tio evighetsintervallerna joggade jag ner i 3 km och sen hem till ett glas blåbärssoppa som kanske var ett av de godaste glasen blåbärssoppa någonsin.