Kompressionstights

38 km och en svald fluga.

Söndagmorgon och dags för veckans långpass. Kändes skönt ute så jag bestämde mig för att det var dags för säsongens T-shirtpremiär. Det är stort! Dessutom premiär för mina nya korta kompressionsfödelsedagstights OCH kompressionsstrumpor. Jag tänkte att nu kör jag hela kittet och ser hur det känns. Sprang till Koltorp och Lidingöloppsstarten. Allting såg så annorlunda ut och det tog en stund innan jag insåg att det var för att träden börjat bli gröna. Äntligen får ögonen se något annat än brunt, brunt, brunt.

Sen sprang jag på. Benen kändes lite tunga efter fredagens backpass men däremot kände jag inte av sträckningen i höger lår vilket var skönt. Höll bra distansfart men kuperingen i Lidingöloppsspåret gör det periodvis svårt att hålla konstant tempo. Just det, jag svalde en fluga någonstans vid 18 km – det slutgiltiga beviset för att våren och snart sommaren är här. När jag var framme vid Grönsta tog jag ett extra 4 km-varv så totalt blev det 38 km i solen. Efter det kände jag ett akut behov av att se vatten, vet inte var det kom ifrån, men jag sprang ner till hamnen och sträckte ut mina trötta ben på bryggan som var alldeles varm. Herregud, det var så fruktansvärt skönt och ovanpå det favoritljudet av fallen som slår mot masterna. Fick påminna mig själv om att det bara är 29 april när jag joggade hemåt.

Kompressionen då? Ja, efter mina små ickevetenskapliga tester så måste jag säga att jag gillar det. Känns skönt att strumporna och tightsen liksom trycker ihop musklerna. Som en stor skön kram kan man säga. Ja ni hör, det är oerhört ickevetenskapligt det hela.

Löparpresenter.

Det här med att fylla år. Det var några år då jag kände att jag liksom inte visste vad jag skulle önska mig i födelsedagspresent, om jag ens skulle önska mig något. Man var inte 18 och pank längre utan jobbade, fick lön och kunde ju liksom lika gärna köpa prylarna själv. Dessutom om man har tre barn så ligger ju fokus självklart på dem och sin egen födelsedag försvinner lite i sammanhanget – ja kort och gott så kände jag mig liksom för gammal för det hela. Hur som helst, sen jag började springa mer och mer så hände det något. Plötsligt fanns det en massa springprylar som jag bara måste ha och plötsligt satt jag där med en önskelista igen och klottrade ner allt från nya flaskor till vätskebältet till ännu ett par oumbärliga löparskor. Kanske också för att det finns ett stopp för hur mycket löpargrejer den gemensamma ekonomin anser är rimligt… Därför blev jag väldigt glad då jag idag blev firad i efterskott och fick ett par högt önskade korta kompressionstights av mina snälla föräldrar. Förutom att jag blev glad som en 18-åring så hoppas jag kunna springa lika snabbt som en i dem också.

37 km nyanser av grått.

Vaknade till en grå söndagsmorgon. Behövde jobba från lunch så jag fick hoppa i springskorna direkt, utan frukost. Jag brukar alltid trycka i mig ett par smörgåsar på kvällen när jag ska springa på morgonen. Nu var det dags för ett rejält långpass och då är det ju inte riktigt bra med tom mage men så fick det vara. Det var dock premiär för mina nya kompressionstights så det piggade upp.

Sprang till Koltorp och sen hela Lidingöloppet. Kändes skönt att springa terräng igen, har haft en liten känning i mitt vänstra knä efter förra helgens distanspass på asfalt. Efter två mil i Lidingöloppet brukar ofta energin ge vika men idag kom jag in i en andra andning och stegen kändes plötsligt lättare än vanligt. Var det kompressionstightsen? Man vill ju hemskt gärna tro det då de kostade en del. När jag kom i mål vid Grönsta så tog jag ett extra 3 km varv. Blev totalt 37 km i skön distansfart. Vid Grönsta såg jag skyltar där det stod Löparklubben. Surfade in på det när jag kom hem och insåg att det idag är ett Lidingö Marathon. Det borde man ju sprungit! Om man inte hade behövt jobba.

Mina nya skor ser inte alls nya ut längre. Vid golfbanan är det som ett kärr som jag fick springa genom, typ vatten upp till halva vaden.

Har svårt att säga om jag tycker det funkade med kompressionstightsen. Men hur som helst så är det oerhört skönt att springa i dem och kanske är det så att de sista 17 kilometrarna idag blev lite lättare tack vare dem. Dessa kommer från 2XU. Ska nog införskaffa ett par korta också.