Idag var en stor dag. Jag kunde nämligen springa hem från jobbet utan vantar! Ja, jag hade ju i för sig mina såna här gröna som jag kallar för Christianiavantarna, som man kan dra in fingrarna i. Men ändå. Det är vårkänsla när mina förfrysta fingrar klarar sig utan riktiga vantar. Hade i övrigt bråttom när jag sprang hem för barnen hade lyckats med att låsa sig ute, och trots att de gått tillbaka till fritids tyckte jag lite synd om dem. Så jag höll ett helt ok tempo genom stan och zickzackade gatorna fram. Räddningen är på väg!

 Totalt 10 km i 4:38 min/km. Annars så tror jag att det snart är dags att inviga ett par nya Adizero Boston. Har redan ett nytt par som står redo men helst vill jag vänta in den riktiga våren, och att gruset försvinner. Fast då jag plöjer några mil i månaden inser jag att jag nog inte kan dra ut så mycket längre på det. Detsamma gäller mina Adios men där har jag två nya par på ingående. Det är dyrt att springa mycket…

 Vi åt lunch på Hamra Krog. Man måste faktiskt stödja ställen som har öppet såhär vid påsk. Att det är skönt att slippa laga mat till ett helt kompani har inte alls med saken att göra. Det var sopplunch på Hamra. Jordärtskockssoppa. Den blev ännu godare då snöflingorna virvlade utanför fönstret.

 Som tur var fick man massa bröd till för annars hade jag aldrig blivit mätt då jag äter som en häst numera. Efter detta åkte vi hem till påskäggsletning. Jag hade ritat ledtrådar i form av lappar som föreställde platsen där nästa lapp låg och väl framme där låg lappen till nästa ställe… ja, ni hajar. Till slut hittade de äggen.

 Ni vet ju att jag försöker sluta med smågodis? Igår när jag proppade ner godiset i äggen gjorde jag ett test och smakade några bitar. Det var gott. Men ändå inte så gott att jag blev galen och slukade hela innehållet. Det gjorde jag alltid förr när jag skulle göra i ordning påskäggen och fick således panikköpa nytt godis. Nä nu var jag väldigt VUXEN och åt några bitar och tänkte ”Men oj så sött det var, nästan för sött.” Och då insåg jag att jag kommit en bra bit på vägen i min kamp mot smågodiset OCH att jag är jättegammal. Det är bara väldigt gamla människor som kan tänka såna tankar om smågodis.

Efter letandet blev jag ändå lite sugen på några kilometer hederlig distans. Då det blåst för mig de senaste passen och därmed gjort att jag tappat lite önskad fart, bestämde jag mig för att trotsa antalet veckokilometer och drog ut på en runda. Dessutom hade vädret faktiskt tagit sig samman och snön var borta.

 Sprang längs vattnet.

 Såg ju ut som sommar! Ja, om man bortser från den påbylsade fågelskådaren som jag irriterade genom att springa förbi honom två gånger. Vågade inte knäppa en bild på honom dock.

 Sen klättrade jag lite på raukarna. Inte så himla högt för jag är höjdrädd när det gäller träd och berg. Ja  i ser ju den mesiga posen:

 Totalt 12 km i 4:53 min/km. Jo, en till sak. Tänk på detta i påsk:

 Glad påsk!

 Många hävdar att Långfredagen är årets tråkigaste dag. Det tycker jag är att ta i va? Här nere spelar det heller ingen roll om det nu skulle stämma, för det finns ändå knappt några affärer som man önskar var öppna och kunde slösa stålar i. Eller finns det det? Man kanske skulle kolla upp det ändå. Jag drog på mig löpartights och sen hoppade vi in i bilen och drog till Hoburgskiosken för att se om den var öppen.

 Och det var den och där fanns det glass!

 Passade ju jättebra en iskall och blåsig dag vid havet. Vi åt den i bilen. Sen körde vi runt lite här och där och sen såg Olle en örn (!) och vi var tvungna att stanna bilen och glo. Då passade jag på att byta om till resten av springkläderna.

 Vid Vamlingbo klev jag ur bilen, lite motvilligt för det var så varmt och skönt inne i bilen. Och så blåsigt utanför.

 Sen sprang jag hemåt. Längtade några månader fram i tiden när jag sprang förbi de här:

 En jäkla blåst en stor del av vägen. Som en serietidning när man springer och springer men inte kommer någon vart. Ner till havet som avslutning. Jag är beroende av att titta på det när jag är här.

 Totalt 10 km i 4:42-fart. Hem till marsipanen!

 Sprang hem i solen från jobbet. Bra start på påsken med detta väder. Jag såg dock en väderprognos över Gotland med rätt mycket blåst… och snö på söndag? Nä, det vill vi inte veta av. Det var i alla fall torra sköna stadsgator på vägen hem. Det var nästan så varmt att jag hade kunnat springa i t-shirt och shorts! Kom precis i tid till dagis. Totalt 10 km i 4:35 min/km.

Jag packade igår kväll och hela väskan blev full av alla löparkläder och pryttlar. För man vet ju aldrig med det här vädret, allt måste med – till och med Ice Bugsen. Men annars är det så skönt med landet för allt finns redan där – till och med en gymboll och en opålitlig chin-upsstång – och till det vanliga livet behöver man ju bara ett par jeans och några tröjor att hasa runt i. Det som däremot inte finns på Gotland är bra internet. Vi har noll täckning där vi bor. Jag ska dock försöka ta mig till mitt vanliga pumphus på kvällarna och ladda upp lite jox på bloggen, om jag får det att funka.

 Ok, vi hörs från Gotland!

 Idag blev det en lite försenad lunch framför datorn. Försenad med god bibimbap. Bra rätt med det där ägget ovanpå. Och så gillar jag namnet: bibimbap. Det enda som var dumt var att det var lite för kort tid mellan bibimbapen och tills det var dags att springa och hämta på dagis. Vädret däremot, det var perfekt: tre plusgrader och sol. Benen kändes pigga och glada. Bara aningen trött i höger framsida lår efter Premiärmilen, men vad sjutton, alltid är det något om man känner efter. Efter ett tag lugnade bibimbapen ner sig i magen också.

Sprang och tänkte på alla arrangerade träningsläger som finns för oss löpare. Att åka på träningsläger till ett varmt ställe, verkar vara snudd på en mänsklig rättighet för löpare i norden nuförtiden. För egen del skulle jag inte behöva en hel sån där anläggning. Helst skulle jag vilja bo på ett litet anonymt hotell med massa fina torra vägar runt knuten att nöta på, och så lite värme. Jag hade i för sig mitt egna lilla träningsläger i Mexiko så jag får vara glad, det gjorde att vintern gick lite fortare. Och imorgon åker vi till Gotland! Det är ju inte precis som att åka och kuta på t ex Mallorca, Kanarieöarna eller Italien, men ändå. Det ska bli så skönt att se något annat. Mina föräldrar har rapporterat att snön är borta längs havsstigen. Så nu håller jag tummarna för att det inte snöar mer, i alla fall inte över Gotland i påskhelgen. Dock lär det inte bli löpning i shorts och linne tyvärr.

 Totalt 10 km i 4:40 min/km.

Sen har jag införskaffat det här nya kaffet till vår Nespresso-apparat: Linizio Lungo. De beskriver kaffet som ett vanligt kaffe men lite mildare.

 När jag köpte det i Nespressoaffären så frågade jag tjejen i kassan om det var lite som flygplanskaffe. Det är nämligen bland det godaste kaffet jag vet, trots att det är blaskigt så har det sån jäkla god smak. Tjejen i kassan verkade inte fatta alls vad jag menade utan log sitt Nespresso-leende till svar. I alla fall så kan jag nu rapportera om att det inte är så likt flygplanskaffe, det saknar den rätta flygplanskänslan. Tyvärr. Men gott var det ändå. Ja, när man är sugen på blaskkaffe. Vi hörs.

 Den här bilden säger rätt mycket. Precis såhär tycker jag ofta det känns att vara löpare på vintern. För alla som inte är det, och därför inte heller förstått tjusningen med att springa när det är iskallt eller snöstorm ute, får ofta det här lätt frågande uttrycket när man kutar förbi. Som att man vore någon slags utomjording alternativt spritt språngande galen. Hur som helst, idag blev jag lite glad när jag sprang genom stan mot dagishämtningen. Det var aningen vår i luften igen och jag fick lite hopp om söndagens lopp. Det måste bara vara lite vårigt då, något annat går inte för sig. Jag kutade på. Rakt in på dagis och hämtade den minsta lilla människan.

 Totalt 10 km i 4:49 min/km.

 Klar sent på jobbet. Övervägde för en sekund att ta en taxi, jag var hungrig och ville snabbt hem till mat. Jag hade nämligen hoppat över att äta på jobbet för jag trodde inte att jag skulle stanna så länge. Men så gick tiden och plötsligt var det sent. Men nej, ingen taxi. Benen ville springa och skallen behövde rensas. Gatorna tomma på folk och trafikljusen på min sida, så jag kunde kuta på i ganska bra fart. 22:00 stannade jag utanför vårt hus.

 Totalt 10 km. Mat! Sen säng.