En kväll som inte går av för hackor.

Nu på kvällen var det dags för tröskelpass. Var rätt trött när jag kom hem från jobbet och så varmt ute. Men jag bytte om och gav mig ut. Först 3 km uppvärmning och därefter körde jag spänsthopp. Sedan 20 minuters tröskelträning. Jag pinnade på i bra fart på en ganska rak sträcka. Var lite osäker på hur det skulle gå med knäet men det kändes ok, tack och lov. Verkar främst vara kuperat som knät inte gillar. Snittfarten hamnade på 4,04/km. Snabbaste kilometern låg på 3:59 och den långsammaste på 4:09 (jag springer dock på känslan och håller inte på att kolla klockan medan jag kutar). Mycket nöjd med detta i värmen.

Ett par kilometers nedjogg och sen blev jag plötslig galet sugen på iskaffe. Rusade in i köket när jag kom hem och fixade i ordning, drack kanske upp det hela på 5 sekunder. Sen bästa avslutningen på dagen: Olle och jag cyklade ner till hamnen och badade och åt jordgubbar. Fast vi saknade barnen som är hos sin farmor och farfar på landet hela veckan. Men jösses så mysigt vi hade:

Nu middag!

Sista milen.

Dags att springa lite mer kuperat för att testa knät. Blev Lidingöloppets sista mil. Tog det aningen försiktigt i backarna men i övrigt ok fart. Kändes bra medan jag sprang men fick lite känning nu efteråt. Gaah! I övrigt var det ett löppass som bara flöt på, ni vet när man springer och inser att man plötsligt kommit sju km utan att reflektera över det. I lurarna: Pulp.

Ombyte!

Efter jobbet hoppade jag ur sandalerna och ner i löpardojorna. Senaste passen har jag bara använt mina Boston, vill ta det aningen lugnt med alla andra dojor tills knät är helt i form. Jaha, sen var det dags att sätta fart hemåt med datorn på ryggen. Höll maratempo mestadels av tiden men landade ändå på en snittid på 4:43/km i och med backar och en del rödljus. Det är så mycket vägarbeten på Odengatan och så människor som traskar runt i godan ro ovanpå det – det gjorde att jag istället sprang på cykelbanan, äntligen fritt fram!

Nej, det är ingen vårta på hakan. Det är svett. Nu dusch och sen hopp ner i sandalerna igen och cykla in till stan för middag!

Jag fångar sommaren.

Jag har en tanke om att jag tar med olika band ut på löppass. Idag var det Glasvegas tur. Startade upp med Geraldine och sprang på alldeles för fort. Lite taskigt att det bara får sitta i öronen men de måste ändå sett vilken otrolig morgon det var. Strålande sol och bara blått på himlen. Och att kunna springa i bara shorts och linne så tidigt – ahh, det blir inte bättre! Sprang Lidingöloppets första mil och sen vidare ut mot Elfvik. Totalt 18 km. Det klassar jag som ett kort långpass, jag tycker nog gränsen går där vid 18 km.

Sen världens snabbaste smoothie med frysta jordgubbar och ananas.

Måndag hela veckan.

Kom hem, tog mig i kragen och körde styrka. Vissa dagar när man ligger där så tänker man ”Varför gör jag det här? Varför ligger jag här ovanpå en stor boll? Vad är meningen med detta?” Man får helt enkelt filosofiska grubblerier. Då gäller det att fort som ögat stänga den dörren och säga till sig själv som svar: Du bara gör det. Det är inte mer med det. Du gör det.

Testmorgon.

Fortsätter med lätt distans för knäets skull. Sprang återigen ut mot Elfvik för att inte springa så kuperat. Höll ca 10 sek snabbare tempo än igår för att testa och det kändes ok. Invigde även ett par nya tights som Cissi så snällt tipsade mig om. De kommer otippat från Gina Tricot som försökt sig på sportkläder. Gun leggings heter de och kostar bara 149 kr, jomen det är ändå riktigt billigt. Efter att nu ha provsprungit med dem tycker jag de har lite mer känslan av ett par strumpbyxetights, kan hända att man bör ha ett par shorts över men jag tycker ändå det funkade utan. Dock hasade de ner så smått i grenen, ja precis som strumpbyxor, om ni fattar. Men överlag var jag nöjd och haset kanske egentligen var mer av en känsla. Inga långpasstights men funkar bra på kortare distanser. Idag blev det 12 km.

Efteråt stretchade jag lite vid skolan nära oss. Jag gick här när jag var liten (jag har flyttat tillbaka läskigt nära där jag är uppvuxen) och kom att tänka på att man tyckte de här statyerna var enorma. Klättrade någon upp på den högsta så tyckte man det var helt galet! Och nu är de pyttesmå.

Den här hästen såg jag inte idag. Däremot såg jag en liten mus. När jag sprang tillbaka samma väg satt musen där igen på exakt samma ställe, som att den väntade på någon? Mig? Men hästen här, den såg jag igår när Olle och jag gjorde en kvällsutflykt. Så fin den var, en riktig sagohäst. Så den fick vara med här. Hästar är ju bra på att springa.

The girl with the golden gun.

Jag som häromdagen dissade cykling cyklade idag in till stan. Ja, för jag gillar att cykla sådär på en vanlig cykel men cykel som träning, nej. Drog in för att fixa nya träningslinnen då jag imorse insåg att 50% av de jag har luktar surt, fast jag tvättar dem. Har nog sprungit alltför många mil i dem så det är dags att säga adjö till ett par. Nåväl, drog in på Stadium och när jag stod och rotade bland linnena kommer plötsligt en tjej fram och säger att hon varit inne på min blogg. Blev väldans glad, roligt med människor som bjussar på sin uppskattning när de tycker något är bra.

Jag köpte även en yogamatta till landet, nu är nog allt i träningsväg fixat. Cyklade hem med den som värsta guldmaskingeväret.

Barmagalöpning.

Finns det något somrigare än lakan som hänger på tork i solen? Det skulle i så fall vara att springa i bara sportlinne. Det tar ju lite emot att springa så avklädd eftersom magen får fritt spelrum samt det lätt uppfattas som att man är typen femtonårig spännbultskille. Men när jag höll på att svettas ihjäl i solen redan vid niotiden så bestämde jag mig för att köra en Anton Krupicka idag. Jag kutade väg till starten för Lidingöloppet och sprang första milen som inte är alltför kuperad med tanke på knät. Kändes bra men jag märkte av knät i backarna så jag försökte hålla igen. Vid Breviksbadet var det sommarlovskänsla med skrik och mycket folk. Tre killar klev på banan precis där, några meter efter mig och jag märkte att de höll ungefär samma tempo som jag – men till skillnad från mig kunde de spurta i backarna. Jag kan bara inte med att killar som jag ser att jag egentligen är bättre än ska springa om mig (pga knät) så jag ökade tempot. Haha, jag är för dålig på att ta det lugnt. Men de sprang aldrig om mig i alla fall! Totalt 12 km. Nu håller vi tummarna för att knät håller.

Bollmagnet.

Det kanske är för att jag är gammal basketspelare (ja, jag är kort, man kan faktiskt spela basket ändå) men när jag sitter och dricker kaffe och får syn på den här bollen, ja då kan jag inte låta bli att göra lite övningar. Inte spela basket med den alltså men göra lite situps och jox. Så det är ett bra tips för alla som gillar bollar och vill bli lite starkare. Skaffa en sån här jätteboll och lägg den så att du får syn på den då och då. Raka och sneda situps blev det nu på morgonen samt några rygglyft.