Söndag fm: 7 km återhämtningsjogg.

Var helt slut igår kväll. Ont i huvudet och lite lätt illamående sådär, förmodligen pga värmen under loppet och att jag verkligen tog i för kung och fosterland. Minns när jag sprang Kungsholmen runt, att jag tyckte det var en så underbar distans, halvmaran. Så kändes det inte riktigt igår men jag tror det var just pga värmen och att banan inte var den mest inspirerande. Man sprang ju runt Visby så man gick liksom miste om den fina staden, jag hade trott att man kanske åtminstone skulle passera något fint gammalt torg. Istället var det långa raksträckor som mer kändes som en förort och där låg jag och harvade, mestadels i ensamhet, i tre varv. Men annars var loppet väldigt bra ordnat måste jag säga, ordning och reda och bra funktionärer. Åt middag och drack massa vatten när jag kom hem, och åt mitt favoritgodis för tillfället: gammelmanssnasket engelsk konfekt. Sen fick jag lite fotmassage av Olle med bästa fotkrämen. Har börjat smörja in fötterna med den varje kväll och märker verkligen skillnad.

En natts sömn var precis vad jag behövde. Mådde mycket bättre när jag vaknade. Åt frukost och läste tidning och sen gav jag mig ut på en återhämtningsjogg. Hade ont i min vänstra vad efter loppet men nu kändes det bättre. Det var mulet så knappt någon annan ute vid havet. Tystnaden och så fötterna mot barriga stigar, alldeles tyst. Helt underbart, nu fick jag tillbaka friden i kroppen. Nu blir det ett par dagars jogg. Sen distanspass och sen lite hårdare tag igen efter snack med Pekka.

Men jäklans ändå, jag är så himla glad att jag fixade det, sub 1:30! Såhär var för övrigt de exakta placeringarna på Visby Halvmarathon:

1. Gabriella Samuelsson: 1:28:27

2. Mirjam Bebi: 1:28:52

3. Tove Langseth 1:29:59

4. Åsa Edman 1:34:37

Nu fullt fokus mot Berlin! Yeay!

3:a på Visby Halvmarathon! 1:29:59! Jippi!

Ja herrejösses! Jag hamnade på prispallen idag. Och jag slog mitt halvmararekord med 1 minut och 22 sekunder. Det finns en del att säga om loppet men jag får försöka fatta mig kort då jag gör det här inlägget från bilen eftersom jag inte har något internet hemma i huset. Termometern visade 30 grader när vi kom fram till Visby. Man kan ju helt ärligt säga att man var rätt sugen på att stanna kvar på stranden idag istället för att dra på sig tävlingskläderna, jobba upp ett tävlingspepp, och köra bil i en timme. Men Olle och barnen skjutsade mig till Visby så det var trevligt. Kom dit alldeles för tidigt eftersom jag är så nervös av mig och ville vara där och hämta nummerlappen så fort det gick. Och ja, det var typ bara jag där.

Jag gick runt där på området och funderade lite på mina kläder. Valde till slut sportlinnet och mina gula shorts. Drack lite vatten, snackade lite med en trevlig tjej från Gotland och en tjej från Schweiz som såg snabb ut.

Men tiden gick och sen var det uppvärmning i värmen. Jag sprang runt för mig själv och kunde inte fatta hur jag skulle få upp mitt pepp, kände mig så seg. Den här gången hade jag bestämt mig för att stå långt fram vid starten och så blev det. Såg Gabriella Samuelsson som ju är en snabb en. Och ja, sen gick starten! Hade tänkt försöka hålla tiden 4:12 från starten och se hur det kändes. Loppet är tre varv. Kändes bra till en början och jag sprang på lite för fort. Saktade ner och kom in i 4:12-lunken. Jag hade försökt ta reda på lite om banan innan i omklädningsrummet och de flesta sa att banan inte var så kuperad. Och det stämde men den hade några grymt sega sträckor som sluttade förrädiskt uppåt så en lätt bana är det inte. Efter första varvet kände jag mig rätt seg. Det var ju inte heller så många som sprang så man fick inte energin man kan få av andra, det tycker jag kan vara rätt peppande; att kunna springa förbi andra. Men några killar sprang jag om där efter en mil så det kändes bra. Hon Samuelsson och den där schweiziska tjejen hade kutat iväg och jag misstänkte att var 3:e tjej men jag tänkte att snart kommer jag ju bli omsprungen. Men jag kutade på, blev lite överraskad då jag plötsligt i marken såg någon som skrivit ROCKNROLL BABY. Haha, såg ut som gammalt klotter så det var ju nog inte till mig men ändå, lustigt! Och ja, jag sprang på. Det var tungt, tungt. Inget gratis överhuvudtaget, tog en kilometer i taget. Sprang om en kille som var så trevligt och sa att jag disponerade loppet bra och höll jämnt tempo. Olle och barnen dök upp i bilen och tjoade på mig när jag kommit lite mer än halvvägs. Solen sken, rejäl motvind på sina håll, jag och asfalten och Garmin. Äntligen inne på sista varvet. Nu jävlar. Jag hade en dröm om sub 1:30 men började tvivla rejält pga den sega lutningen och värmen. Sista kilometern sförsökte jag spurtade allt jag kunde men benen var så trötta. Jag försökte mentalisera hur jag tränat och harvat längs havet på sista tiden och försökte få kraft från det, bara lite kvar nu, kämpa kämpa.! Och ja! Jag kom 3:a! På tiden 1:29:59! Haha, en sekund! Jag klarade det, och detta i en hemsk värme och på en bana som kändes tuff stundtals. Såhär var mina kilometertider: 4:06/4:09/4:11/4:08/4:17/4:26/4:10/4:15/4:12/4:16/4:08/4:26/4:334:18/4:23/4:10/4:14/4:08/4:24/4:26/4:07. Galet att hämna på prispallen! Jag är så glad!

Här står vi! Tror Gabriella sprang på ca 1:28.30 eller ngt (kan ej hitta resultaten på nätet än och jag minns inte exakt vad hon sa men jag återkommer om det) och den schweiziska tjejen ca 26 sekunder efter det.

Och här står topp-tre-killarna. Nu ska jag hem och duscha och dricka en massa och äta godis. Yeay! Och jo, du tjejen som också sprang i värmen idag och som ropade rocknrollrunning till mig – tack! Jag var så galet trött då och hann inte svara men hoppas det gick bra för dig idag!

Väder och kläder.

Just nu säger SMHI att det ska vara 28 grader i Visby imorgon när jag ska kuta halvmaran. 28 grader, det är rätt varmt alltså. Det syns också ett litet moln med solen bakom, jag får hoppas att det där molnet dyker upp. Det här är i alla fall vad jag tänkt att ha på mig. Om det är sådär varmt, och nummerlappen får plats, så kör jag nog bara sportlinnet. Och så mina Nike Lunaracer. Ja, och så tights eller shorts också såklart, haha.

Fredag fm: In i dimman.

Lätt jogg inför morgondagen. Dimmigt ute, kändes som att jag sprang runt i en gotländsk deckare. När jag kom fram till raukarna och tittade ner mot vattnet blev jag nästan besviken när jag inte såg någon svart sopsäck ligga och guppa i strandkanten. Istället såg jag en man som nakenbadade men det är ju inget brottsligt såvitt jag vet. Idag kändes benen piggare. Lite ont i knät när jag vaknade men det släppte efter en stund, tycker alltid man får en massa känningar innan man ska springa ett lopp. Bara att förtränga.

Torsdag fm: Trappar ner.

Idag endast ett kort morgonpass. Det var riktigt varmt redan kl 07.00, utomlandskänsla på det hela och dagen till ära premiärsprang jag i ett par korta tights från Casall som nästan känns som ett par badbrallor. Körde lite fartvariationer och stegringslopp. Absolut skönt med sol och värme men jag hoppas ändå på lite mer mulet väder på lördag då jag ska kuta runt i Visby. Inte riktigt någon tävlingsvibb i benen än. På något vis så känns det så långt bort att kuta ett lopp mitt i semestern men det blir kul när det väl är lördag, och jag hoppas kroppen är lite mer alert till dess. Känner mig nyfiken på loppet då det är ganska ”litet”, på hemsidan står det att det får vara max 500 deltagare. Hoppas bara banan är ordentligt utmärkt för i Visby har jag noll koll. Och ovanpå det fruktansvärt dåligt lokalsinne.

Men alltså, det är en katt här på bilden ovanför. På långt håll såg det precis ut som en liten räv när jag kom springandes. Men nej, det var en katt med en mycket märkvärdig och yvig svans. Såg helt vild ut och for iväg som ett skott när jag närmade mig men ha, jag var snabb med kameran!

Onsdag em: 11 km ännu fler minnen.

Vilken trevlig dag! Det klarnade upp vid lunch, den perfekta stranddagen. Och syrran fyllde år så det bjöds på jordgubbstårta i skuggan på eftermiddagen. Efter det ett litet löppass på 11 km i 4:35-tempo, med två tårtbitar och en massa kaffe i magen. Sprang en bit på en fin skogsstig, en ung tjej på cykel skjutsade sin kompis på pakethållaren en bit framför mig. När jag sprang förbi vinglade de precis till och höll nästan på att välta och började gapskratta. Det var någonting i det där som kändes precis som mig och min kompis Anna när vi var små. Stigen, cykeln, hur de skrattade. Det är någonting med den här dagen, den går i minnenas och känslornas tecken, ihoptvinnade av löpning. Nu restaurang!

Onsdag fm: 18 km minnen.

Sov dåligt i natt. Vände och vred på mig och så mörkrädda barn som traskade fram och tillbaka mellan sängarna. Var lite trött när jag vaknade men bestämde mig ändå för att gå upp. Det har blivit till en sån rutin att vara uppe med tuppen och jag mår bra av det. Idag distans på schemat. Benen kändes lite trötta och jag lät dem bestämma farten, ca 4:53-tempo i halvdisigt väder. Benen kutade på men ingen lätt känsla i kroppen idag. Men ändå: mitt i lunken så var det som att jag plötsligt såg mig själv utifrån, hur jag sprang runt i allt det här vackra och jag fick en sån impuls att ta in allt det fina, att inte bara springa här och ta det för givet. Klättrade upp på miniraukarna och försökte fylla hela minnet med havet, raukarna, luften, stigarna, stenarna, temperaturen, fåglarna, kaninerna. 18 km.

Jo, sms:ade med Pekka igår för att höra vad han tyckte om veckan och halvmaran till helgen. Jag vill ju som sagt helst inte anpassa min träning till loppet dvs dra ner på mängden och intensiteten och har snudd på känt mig osäker på om jag ens ska springa i och med det. Pekka tyckte jag kunde springa men se loppet som träning. Det låter ju bra…men vad betyder det egentligen tänkte jag sen? Jo, det betyder att jag till och med idag kör på utan tankar på halvmaran. Men imorgon och fredag lättar jag lite på trycket för att kroppen inte ska vara för trött. Och ja, sen springer jag och håller tummarna för en bra tid och att kroppen orkar. Hur som helst så blir det 21 km bra träning och kul att det händer något.

Tisdag em: Lost in Faludden.

Var på utflykt till Burge Gård på Faludden. Kikade på fina tavlor (inkl. vaktade Uma som gärna ville interagera med tavlorna), åt hemgjord glass och klappade en fin hund som hette Doris. Och sen åkte vi ner till havet en stund där det var en väldans blåst. Bra grej är att alltid ha springgrejer packade i bilen. Det hade jag så jag bestämde mig för att springa hem då vi var klara med stranden. Visste inte exakt hur långt det var men det kändes som ett lagom eftermiddagspass. Såg bilen köra iväg och sen satte jag fart. Sprang på en fin grusväg som jag inte riktigt visste vart den gick men till slut kom jag ut på stora vägen. Stekande sol och asfalt i 12 km, rätt oglamourös känsla över det hela. Maratempo. Ja, det var det hela.

Tisdag fm: Trööööskel.

T som i tisdag och tröskelpass. Nils har haft det alldeles för lugnt medan jag var sjuk, haha. Nu var det bara att hoppa upp tidigt. Uppvärmning och spänsthopp och ja, sen fanns det tyvärr inget mer att göra än att köra igång tröskelpasset- piip! Vi spurtade längs havet, knallblå himmel. Vi brukar springa 10 minuter åt ena hållet, sen vända och ta samma väg tillbaka. Så lustigt, jag tycker alltid jag känns lite starkare precis innan vi vänder men sen just när vi vänt tycker jag alltid Nils känns starkast – som att det är vädersträcket som spelar in. Han sprang iväg ca 15 meter framför mig, nesligt! Men det viktiga är ju att anpassa tröskelpasset till sin egen kropp och mjölksyragräns så det känns verkligen kul att det ändå funkar att köra tillsammans. Kändes ok idag men jag tycker det märks att man varit sjuk några dagar, fast egentligen är det nog mer mentalt för tiderna var precis som sist. Nu t som i te. Och tidning.

Måndag em: Stockstyrka.

Vår tomt här på Gotland är väldigt stor. Det betyder att det är en massa att sköta om och en massa träd att fälla. Olle höll på som bäst med motorsågen och det var ett jäkla oväsen så jag tog mitt pick och pack och drog mig undan till en annan del av tomten för att göra lite magstyrka. Där låg jag i all sköns ro och gjorde situps och annat för magen. Sen blev jag dock extrainkallad för att hjälpa till att lyfta en stock. Olle tyckte att jag tränade för kråkorna, att inte mina krafter kom till någon konstruktiv användning. Så det var bara att hugga i.