Fina ö!

Vi satt hemma med lilla sjuklingen och jobbade resten av dagen. Vilket betydde att dagens andra tur inte behövde gå från stan till Lidingö utan jag kunde istället kuta runt på Lidingö.

Fortfarande ljust ute och noll grader när jag skulle ge mig ut vilket betydde…

… vanliga tights! Ja de här med små plastbitar på.

Bra när kläder legat gömda ett tag, de känns ju som nya när man drar fram dem. Nog om löpartights. Jag sprang.

Till centrum, tog av mot Hersby och vidare mot Stockby där jag snurrade runt.

Där kom en annan löpare springandes och han ropade till mig ”Min fru följer din blogg!”. Men åh, så oerhört fredagstrevligt att höra! Fortsatte förbi återvinningsstationen och sen hemåt med lite avslutande övningar. Fina ö. Totalt 10 km. Och nu, nu blir det oxfilé, rotfrukter i ugn, bearnaisås, öl, nagellacksmålning, godis, James Bond och gos. Tack, det är bra så. Jag behöver absolut inget mer. Jo, eventuellt lite glass också. Och Lou Doillon.

Vårtecken en masse!

Avslutade gårdagkvällen med magstyrka. Precis när vi sen skulle sova så hördes det ett litet kraxande från ett av barnrummen och rutinerad som man är, så vet man inom sig på bara en sekund, att yngsta dottern är sjuk. Mycket riktigt. Feber. Jag kan nog utan att ljuga säga att vi har haft alla åkommor som finns sen vi kom hem från Mexiko. Det har liksom bara vispats runt mellan oss; förkylningar, influensor och kräksjukor om vart annat. Till slut sov dock hela huset, inklusive jag själv, men då var klockan mycket.

Min mamma var snäll och kunde ta hand om sjuklingen på fm så jag gav mig av tidigt hemifrån, i löparkläder som vanligt. Denna vecka har från start till slut varit full av viktiga möten och presentationer, och att få en förmiddag på jobbet var guld värt. Snälla mamma. Men! Först skulle det som sagt springas.

Det är som att hela min kropp törstar efter alla vårtecken som går att finna. Kanske därför jag tyckte (ville tycka) att fåglarna kvittrade extra högt och tidigt imorse. Och i vattnet nedanför Lidingöbron var det en drös fåglar som flög fram och tillbaka och skriade på ett sommaraktigt vis. Lite som om de velade kring om det nu verkligen var på väg att bli vår och värt att stanna i Sverige eller ej. Jag sprang vidare mot Lill-Jansskogen. Där var det som vanligt ett Military Training-gäng som gjorde massa övningar. Själv skulle jag bara göra en enda sak: springa backintervaller. Satte igång och slogs plötsligt av en härlig insikt.

Att jag faktiskt såg himlen! En blå himmel! Och vet ni, idag släcktes faktiskt gatulamporna sex minuter tidigare än häromdagen! Kutade upp och ner en bra stund. Kändes i benen att de fått jobba rätt hårt flera dagar på raken. Sen begav jag mig mot jobbet och tog en liten extrasväng i stan för jag blev så uppåt av ljuset och gruset på gatan (isfläckarna och snön valde jag att ignorera).

Totalt 16 km. När jag kom ner i omklädningsrummet var jag full av denna vårenergi jag hittat på vägen och bestämde mig för att ta tag i den överfulla papperskorgen. Samlade ihop allt skräp som trillade ur när jag försökte lyfta upp den och gick sen ut och slängde den i en städvagn jag hittade. Och sen satte jag i en ny påse. Gud så präktigt!

Mer vårkänslor än så tror jag inte att det blir i omklädningsrummet. Jag blev faktiskt sugen på att skura golvet också för det verkar inte blivit gjort senaste halvåret. Vi får se. Stretch, dusch och sen packa ihop alla prylar.

Det var min vårmorgon, minusgraderna till trots.

En morgon. Två omklädningsrum.

Det var kärvt imorse. Kanske för att det var så tidigt, kanske för att det var så mysigt i sängen. Men jag lyckades ändå pallra mig upp, stoppa i linserna, ta på mig kläderna och ge mig av 05:45. Sprang in mot stan. Benen tunga och tanken på att få att kunna få upp farten kändes snudd på omöjlig. Jag sprang utan musik. Jag har haft en period då jag faktiskt lyssnat mycket på musik medan jag springer men nu vill jag bara ha tyst. Eller nä, jag kör just nu Naturens egen spellista dvs fågelkvittret. 7,5 km distans fram till Stadion.

Ner till omklädningsrummet och byta om.

Och ta fram mina små pryttlar.

Och sen bara att köra igång på bandet. Eller, det var inte så bara. Det var faktiskt snudd på att jag sket i det hela när jag stod där, så jäkla osugen var jag på det. Men jag tog mig samman och så fort jag sprungit ett par minuter så kändes det bra och hjärnan var med på noterna. Detta blev det idag dvs samma upplägg som sist. Det är ungefär det jag hinner med på morgonen.

Sen var jag trött! Och svettig.

Flåsade en liten stund, sen var det dags att dra på sig ytterkläderna och springa vidare.

Till min stora glädje hade min ylletröja hunnit torka medan jag sprang på bandet, så jag kunde dra på mig den igen. Alla extra kläder (läs tvätt) man kan undvika är uppskattat.

Sen upp till verkligheten igen. Tre kilometrar till jobbet och dagens andra omklädningsrum.

Totalt 20,5 km. Tack kroppen, tack för att du ställde upp på det här trots opeppet.

Jag och kaninerna.

Bytte om och sprang hem i februarimörkret. Jag hade tur med alla trafikljus så det var raka spåret. Benen var dock lite trötta efter morgonens backar. Precis innan Lidingöbron dök två små kaniner (harar?) fram ur en buske och jag insåg att det var så längesen jag såg några djur på mina springturer. Det är bara för jag kutar så mycket i stan nuförtiden. Men sen när snön försvunnit då blir det rådjur och hela rasket ute på Lidingö igen. Kaninerna fick mig också att längta till Gotland. Jag bokade sommarbiljetterna häromdagen, att ha som en liten hägring där framme , efter snön, efter mörkret… Totalt 10 km. Efter det blev det lax och potatis och kortspel med barnen.

Backe upp och backe ner!

Halleluja, vaknade och mådde bra! Tänk vad lite sömn kan göra. Dock är det något med mina drömmar för tillfället. Klev upp och in i badrummet men kände mig så oerhört trött så jag tänkte att ok, jag snoozar några minuter. När jag går tillbaka till sängen och ska ställa om klockan ser jag att den bara är 02:24 – och att klockan inte alls har ringt. Vilket i för sig var trevligt för då kunde jag lägga mig igen och vakna utvilad lite innan 06:00. Gav mig av med ryggsäcken på ryggen in mot stan. 7 km distans in till Lill-Jansskogen där jag körde backintervaller. Såg återigen ett sånt där Military Training-gäng som höll på att kämpa med allt möjligt; sit-ups, springa och bära varandra på ryggen. I sina små gulliga dagisvästar. Jag tror även att jag såg Fredrik Uhrbom. Grejen var att jag tyckte att det var han då vi sprang förbi varandra men var inte säker. När vi en stund senare passerade varandra igen så var jag precis i sluttampen av mina backintervaller och kunde inte med att väsa fram: Lycka till i Tokyo! Det fanns liksom risk för att det inte skulle komma fram något ur munnen i och med att jag var så andfådd. Men om han nu mot förmodan läser detta, så skulle jag ändå vilja säga just det: Lycka till! Och hoppas magen håller. Jag ska försöka vara talbar nästa gång. Hur som, efter avklarade backintervaller så fortsatte jag mot jobbet. Landade på totalt 16 km. I omklädningsrummet blev det kaffe.

Och stretch och dusch. Och sen drog jag på mig min nya skjorta. Den ser ut såhär:

Och där bak är det liksom ett ventilationshål som inte syns så bra på bilden för jag har ett linne under. Lite väl ventilerat om jag inte skulle ha det.

Skjortan är också bra för den är i något slags polyestermaterial och går därmed att rulla ihop till en liten boll i ryggsäcken utan att bli skrynklig. Bomull undviker jag i största möjliga mån nuförtiden. Sen en sak till. Papperskorgen i omklädningsrummet.

Den är under all kritik. Borde inte den tömmas? Den har sett ut såhär i en månad nu, i för sig fascinerande att den är oändlig dvs det går att trycka ihop allt och få i ännu mer. Jag erkänner dock att alla de där kaffekopparna är mina så det kanske är rimligt att jag tar hand om det hela. Ja, det får nog bli så. Nu: jobb!

Djurkavalkad och fullproppat bad.

Det är synd om mig för jag har gått och känt mig lite skruttig hela dagen. Vilket gjorde att det inte blev något ordentligt test hos Pekka. Det var ju lite trist men vi tar det om några veckor istället. Däremot så snackade vi en massa om min löpning framåt vilket är ett av mina absoluta favoritämnen. Jag får alltid energi när jag varit hos Pekka och nya tankar med mig. Nu framåt ska jag dra ner aningen på mängden i någon vecka eller två och göra lite justeringar i mitt upplägg.

I övrigt så har jag haft maximalt med djurmönster på mig idag. Kolla på galenskapen:

Alltså även om jag älskar djurmönster så var väl det här att ta i? Men det är så det blir när man kutar fram och tillbaka och hit och dit, och har kläder liggandes på jobbet som man får nöja sig med. Det här var liksom kappan som jag hade där… ja, och så strumpbrallorna jag hade packat ner… och så mössan ovanpå det. Ojdå.

Det blev inte heller någon mer löpning. Jag måste säga att jag har rätt bra känsla för när kroppen bara är lite seg och visst kan springa, och när den faktiskt ber om vila. Det gjorde den idag. Istället för spring tog jag ett varmt bad när jag kom hem.

Hade tänkt sitta där och filosofera i lugn och ro en stund. Men efter två minuter kom alla barnen och hoppade ner. Nej, vi har ingen jacuzzi utan ett helt vanligt Svensson-badkar. Det blev lite trångt och inte så mycket filosoferande. Men jäkligt mysigt. Nu ska jag tvinga mig själv att lägga mig tidigt. Jag mår redan lite bättre så jag hoppas jag är i form imorgon bitti. God natt.

10 ljusare kilometer.

Mådde lite märkligt när jag vaknade, snudd på illamående. Kan ha haft med att göra att jag hade så märkliga drömmar i natt och vaknade om vart annat. Men när jag väl klev upp gick det över och jag tog på mig löparkläderna. Idag var det ändå bara planerat lätt distans till jobbet i och med att jag ska till Pekka på lunchen och göra lite tester – och därmed inte ska ha tränat hårt dessförinnan.

Ny vit snö på marken och jag tänkte återigen på att vi ändå har rätt kärva förutsättningar, vi löpare i Norden. Skön distansfart in mot stan. Klockan 06:55 släcktes gatulamporna på Lidingö, och jag passerade precis Lidingöbron som 26 cyklister redan hunnit trampa över. Samtidigt tappade jag gummisnodden i håret.

Totalt 10 km när jag stannade utanför jobbet. Men hörrni, ljuset! Det är faktiskt mycket ljusare om morgnarna nu. Och tänk sen, när det helt ljust redan vid sex på morgonen, den där energin man får då. Som jag längtar. Var i god tid så hann stretcha ordentligt innan det blev dusch och frukost.

Slut i rutan.

10 km tjuvlyssning.

Idag vilodag alternativt lätt dag. För mig betyder det ofta 10 lugna km, det beror på hur det känns i kroppen. Men kroppen mådde bra efter gårdagen så när det var dags för lunch bytte jag om från det här:

Till det här:

Och sen sprang jag iväg.

Ner till vanliga lunchrundan längs Kungsholms Strand. Men ah, det är så grått ute, så grått grått grått. Jag måste få se sol snart, jag bara måste det. I övrigt så sprang jag förbi en tjej med barnvagn och hörde henne säga i sin mobil, precis när jag passerade, ”Men jaa, verkligen kul. Äntligen!” Och jag blev så nyfiken på vad det var som var så kul som äntligen skulle ske. Jag gillar det när man springer, att man ibland får höra små brottsstycken av folks snack och sen kan man roa sig med att springa runt och fundera på vad de egentligen pratade om, deras relationer osv etc.

Vände vid Stadshuset och sprang tillbaka.

Totalt 10 km, snittfart 4:51 min/km. Ner i garaget.

Duscha i raketfart. Äta mat framför datorn som snälla Olle handlat åt mig. Japp, så var det med den saken och den måndagen.

Jag vs Vädret: 40-0.

Drämde till med fattiga riddare till frukost. Tänker alltid på min farmor när jag äter det, hon gjorde det ofta till oss när vi var små. Men jag önskar jag kunde frågat henne nu exakt hur hon gjorde, för hennes var ju så mycket godare. Riddarna fick smälta i magen ett par timmar och sen var det dags att dra på sig löparkläderna. Idag lite tunnare vantar – skönt!

Och sen drog jag iväg och ja, det blev den vanliga stadsrundan. Lidingöbron-Värtan-Djurgården (rätt halt och svårsprunget på sina håll)-Strandvägen-Skeppsbron (här var det stort fågelkalas i vattnet)-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen (och här började det snöa rejält)-Hornstulls Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Värtan-Lidingöbron- och sen var jag hemma och klockan visade prick 40 km. Snittfart 4:38 min/km.

Skön känsla i kroppen idag, hade bra kraft sista två milen och låg i marathonfart i några kilometer. Hem till mangosmoothie!

Finito!

Lyxlunch, provhytt, mage och chins!

Jag bjöd Olle på flott födelsedagslunch i efterskott idag. Och sicken lunch det var! Kolla vad vi åt:

Och kika noga på den här bilden, för detta ser man faktiskt inte ofta. Alltså mig själv i vindrickartagen.

Precis när jag satt där och blev alldeles snurrig i skallen av ett enda glas vin, så såg jag Rubin McRae springa förbi med en löpargrupp efter sig. Där ser man. Det påminde mig också om att jag måste massera/tortera mina ben hårt inför nästa massage hos honom. Och jo, en till ovanlig grej idag var att jag hade på mig klackisskor, oj så länge sen det var! Sen den där jäklans plantar fasciiten så har jag varit galet rädd om mina fötter. Men ska man på födelsedagslunch så ska man. Sen strosade vi runt på stan. Jag såg fina sportbokstäver i ett skyltfönster.

Och sen var jag tvungen att pröva lite löparkläder. Från det här…

… till de här tjusiga grejerna.

Jacka från Casall. Och små träningsbraxor från Casall. Oerhört korta om man säger så.

Och så en till jacka från Casall.

Och oj, åh så fin västjacka från Stella McCartney. Obs! Jag har de där små korta braxorna på mig under!

Men! Det blev inget löparplagg. Inte efter den där lunchen. Istället åkte vi hem och jag gjorde magstyrka. Det kostar ju inget.

Och sen chins i följande serie (och ja, jag vet, det är en fruktansvärt svag retusch jag gjort, dessutom med helt fel perspektiv – men vad gör det om hundra år??).

Hej då.