En småförkyld fredagskväll.

 1. Jag har stekt ett lass pannkakor till Febes nioårsdag imorgon. Jobbade med dubbla stekpannor.

 2. Jag hittade apelsiner för 7:90 kr/kg i mataffären! Sicken dröm för oss finansiärer bakom juicefestivalen här hemma. Drack tre glas i stöten när jag kom hem. Förkylningen, det är bara att ge upp nu, jag har hur många apelsiner som helst.

 3. Jag har ätit torskrygg och min absoluta favoritsallad som jag tjatat om så många gånger. Extra bra med all vitlök och chili. Bara synd om gästerna på kalaset imorgon.

 4. Och snart ska det tittas på denna. Ja, vi är några av de få fortfarande levande människorna som stöder DVD-industrin.

Tankar från vilobänken.

Förkylningen släpper inte taget om mig. Vaknar på morgonen i hopp om att känna mig pigg nog för en springtur, men saken är att förkylningen blivit värre de senaste dagarna – trots ingefära, vitlökschock och flera liter te. Nu måste det dock vända snart, jag hoppas få springa i helgen. Men just förkylningar har jag mycket respekt för. Tänk om man skulle börja träna för tidigt och åka på nån skit med hjärtat. Inte nog med att det är farligt, det kan faktiskt också göra så att man aldrig igen kan komma upp på samma nivåer igen vad gäller konditionen. Så jag är rädd om hjärtat och får försöka stå ut. Och påminner mig själv om att det faktiskt bara är tredje dagen jag inte springer. Men som vanligt känns det som en eeeeevighet. Bara att inse: löpningen har blivit otroligt viktig för mig, utan den känner jag mig vilsen och ensam, trots fin familj och vänner.

En annan sak jag tänkt på en hel del senaste tiden, det här med att löpningen får mig att känna mig så ung. Känslan i Berlin, när jag flög (nåja) fram de 42 195 metrarna, den känslan var oslagbar och jag har nog aldrig känt mig så ung som där och då. Ibland när jag kommer hem efter ett snabbt eller långt pass, och tittar mig i spegeln, så kan jag nästan tro att spegeln skämtar. Jag ser ju en 37-årig kvinna. Och hon där i spegeln ser absolut ut som 37 – särskilt då jag har en massa grått hår som jag i för sig tycker är snyggt och därmed inte färgat bort. Men när jag springer känner jag mig som 20, och det är ju ändå 17 års skillnad mellan de där två. I bättre form än jag är nu, har jag nog aldrig varit egentligen. Sen att man utan att träna var snabbare som ung, ja så är det bara. Men uthålligheten jag har nu, den är ny. Så jag springer och känner mig så ung och den där känslan tar jag liksom med mig till resten av livet. Och jag lovar, det är mäktigt att ha tre barn men ändå bara vara 20! Sen att jag åldras på riktigt med rynkor och allt vad det är, det gör mig inget. Jag tycker det är fint att åldras. Men om jag kan behålla lättheten i mitt steg och känslan av att vara ung, då är jag lycklig.

Trix och fix.

Nä hörrni. Förkylningen gick inte på det där med nagellack och chili. Så det blir ingen träning idag heller. Jag hoppas att det inte blir en långdragen historia för halsen är inte så farlig, det är mer en tung förkyld känsla i skallen. Så det blev att ta på förkylningsglasögon. Glasögon har jag nästan bara när jag är krasslig och sjuk för jag gillar inte att springa med dem.

Kolla vad jag har i handden: en liten brosch jag fick på en Yoko Ono-utställning för ganska länge sen. Jag hade glömt bort den men så dök den upp igår.

 Jag gillar den. Att det bara står ”yes” på den, inget käckt utropstecken. Lagom positiv helt enkelt.

 Den får sitta på väskan som en tyst, och lagom positiv, protest mot förkylningen. Och så har jag väskan full med ingfära. Jag trixar med andra ord vidare.

Chili och ingefära.

 Det är lite förkylt här hemma. Själv har jag förundrats över hur länge sen det var jag själv kände minsta lilla förkylningssympton. Senaste gången måste varit där i somras på Gotland och det är ju ett tag sen (måste vara pga min juicefestival). Jag är fortfarande så tacksam över att jag höll mig frisk till Berlin så jag gissar att det var min tur nu. Kände av det redan igår kväll och när jag vaknade imorse så var jag sådär lite kraxig. Kände mig inte sjuk men valde ändå att ställa in dagens löpning. Inga chansningar när halsen är inblandad och det passade nog rätt bra för kroppen att få en vilodag. Istället gjorde jag vitt te med chili och ingefära (ja, allt ska ner) och apelsinjuice med ytterligare ett kilo ingefära. Och sen ska naglarna målas färgglada.

 Med dessa trix hoppas jag vara på banan imorgon igen.