Jag håller på att packa. För imorgon ska jag åka till Mallorca på reklamfilmsinspelning. Jag är så nöjd för det är premiär för min nya resväska där jag äntligen kan packa på ett värdigt vis. Halva väskan: vanliga kläder. Andra halvan: springkläder! Man vet ju aldrig när och om man hinner springa men bara att chansen finns gör ju att man vill fylla hela väskan med spring. Någon liten stund tidig morgon eller sen kväll ska jag nog hitta. Att bara få packa massa tunna linnen är ju så trevligt. Och solkräm, jag är helt genomskinlig. Jag har använt en antiinflammatorisk salva på benet som gör att jag inte får ha det partiet i solljus på två veckor. Sicken downer nu när man ska till solen. Får köra med 3/4 tights.

Idag i Göteborg: Såg denna kille med långt rastahår och vida byxor i naturvänligt material som sprang barfota längs Östra Hamngatan. Blev oerhört nyfiken på om han också hade läst Born to run. Hur som helst så såg det inte vidare skönt ut, han trippade liksom fram som att han sprang på glödande kol.

 

Det har funkat förr: måla naglarna i en stark färg och bli frisk. Testar det samt häller i mig tio koppar te med honung, äter mango, chockar halsen med en isglass samt tänder orangea påskkaniner i hopp om att färgchocken driver bort förkylningen.

Buhu, det finns inget så tråkigt som att vara sjuk och inte kunna springa, särskilt när det är såhär fint väder. Känns som att allt man tränat upp försvinner ut i snorpappret. Men får göra det man kan, som att putsa löpardojorna och proppa i sig sånt med jättemycket färg.

Idag var jag inne på Löplabbet för att kolla på nya skor. Jag testade lite olika modeller, körde värsta intervju-stilen. Dels vill man ju veta en massor, dels kör jag den taktiken för att få känsla för om jag hamnat hos en insatt person. Det kändes det som att jag hade. Jag frågade även hur länge ett par löparskor egentligen räcker. Nu är det klart att han som stod där ville kränga dojor men han sa i alla fall 150 löptimmar som svar och det har jag hört sen tidigare. Insåg att det motsvarar ungefär mina senaste fem månader. Dessutom så har de blivit rätt hårda efter mycket springande under hösten och vintern så efter mer än ett ett år tillsammans så känns det som att det är dags att gå vidare. Hur som helst så fortsatte jag intervjun och det slutade med att jag köpte två par nya skor. Dels exakt samma modell som jag haft tidigare då det känns riskabelt att ändra något som funkat bra men framförallt lite dumt att börja konstra just nu så nära inpå Marathon. Trist bara att just den skon som jag alltid blir rekommenderad är den som ser absolut tråkigast ut, typ löparskornas Ecco-sko. Ja, ni ser ju skon till vänster på andra bilden. Alltså, den är inte ful men så försiktig och färglös. Dock är jag varken döv eller blind och har självklart hört och läst en massa om lättare skor. Därför införskaffade jag även ett par Adidas adizero Boston. De är ju inte i lättaste ligan men känns som en bra fasaöver-sko. Jag är ju van vid mina gamla skor, springer rätt stor mängd samt långa långpass så dessa känns som en bra test för att sedan kanske kunna köra med ännu lättare skor på sikt, om jag tycker det funkar bra. Och så var det ju trevligt att i alla fall dessa var lite mindre Ecco, de har en bra low tech-känsla som jag gillar. Dyrt blev det så nu blir det inga eleganta vårskor utanför löparspåret. Ja, det skulle vara ett par Ecco i så fall.

Alla ni som väntat på att isen ska försvinna från Lidingöloppet: nu har det hänt. Barmark överallt förutom några små fläckar som går att ta sig runt. Så nu packar jag ner dobbskorna och tackar för den här säsongen. Vi ses!

Benen fick vila idag. Men inte magen. Som tröst fick den ostbågar efteråt.

Jag är så innerligt trött på min löparmössa (som jag dessutom har i samma svarta färg i två ex). Men jag har tänkt att jag ska härda ut och inte köpa någon ny för det är ju snart vår ute och då behövs inga mössor. Idag insåg jag att det bara är att ge upp för det är inte vår, det är vinter. Drog därför och införskaffade en ny blå mössa efter jobbet. Därefter så var jag ute med några kompisar. Vem var på samma ställe om inte Lionel Richie! Han kvalade in på min blogg eftersom han en gång i tiden hade en hit som hette Running with the night. Vilket sammanträffande!

Jag och äldsta dottern skulle testa hennes nya löparjacka så vi bestämde oss för att slå två flugor i en smäll och springa till affären. Mycket trevlig joggingtur då en hel rad ämnen avverkades så som vem som har världens längsta naglar och hur tjuvar arbetar. På hemvägen gick det lite saktare eftersom vi handlade flera liter mjölk och kanske Sveriges tjockaste bok till Olle.