Mat

40 schizofrena söndagskilometer.

Igår kväll åt jag en av mina favoriträtter.

Torskrygg och zucchinisalladen som jag alltid tjatar om. Jag ser det lite som min uppgift att få hela svenska folket att prova den, så god är den. Till denna rätt lyssnades det om och om igen på denna fantastiska låt. Jag är beroende av den också.

Imorse när jag vaknade åt jag en annan favorit. Precis. Fattiga riddare! Fast jag har lagt upp så många fattigariddarebilder att nu får jag ta en liten paus. Men jag åt i alla fall två och en halv såna och drack kaffe. Medan maten smälte så vek jag enorma mängder tvätt och tog ner den här:

Kändes som att det var dags. Sen jag började springa mer är jag inte alls så noga med sånt här längre. Detsamma gäller städning och tvätt. Förr var jag galet petig med sånt, det plockades undan stup i kvarten, jag städade typ undan folk. Det känns faktiskt som att jag har en mycket mer hälsosam inställning till den där biten nuförtiden och dessutom tjafsar jag och Olle knappt om sånt längre för nu är vi mer på samma nivå. Medan jag höll på med den där julstjärnan så började det plötsligt snöa ute. Blev jag förvånad? Svar nej. Som jag tidigare sagt så är jag en luttrad aprilfödelsedagsmänniska. Fram till den 19:e kan vad som helst hända. Men sen. Sen kommer våren. Det betyder dock inte att jag blev glad över snön. Men efter en stund slutade det och solen sken igen. Då var det dags för veckans långpass! Idag med nya Boston på fötterna.

Gud så skönt det var med nya skor, har blivit många långa rundor i de gamla. När jag närmade mig Lidingöbron började det återigen snöa och blåsa rejält. Bakom mig låg Lidingö fortfarande i sol men stan borta i horisonten var alldeles vit och dimmig. Blev rädd att jag hade för lite på mig så det var bara att hålla tempot. Men väl ute på Djurgården så kom solen fram igen och jag sprang på. Vanliga långrundan: Lidingö-Djurgården-Strandvägen-Skeppsbron-Söder runt-och så tillbaka samma väg efter Söder Mälarstrand. Jag gillar rutten så mycket men snart är det nog dags för lite förnyelse. Eventuellt. Tyckte annars det var ovanligt få löpare ute idag, såg bara en enda Stockholm Marathon-grupp på Söder Mälarstrand och längs Årstaviken gick det faktiskt att ta sig fram i ett bra tempo. Jaa, finns inte så mycket mer att säga om själva springturen förutom vädret då. En ständig kamp om himlen mellan snöflingorna och solen. Benen och fötterna var glada och nöjda med nya dojorna. Totalt 40 km i 4:27 min/km.

Sen raka vägen till frysen för att ta fram dessa:

Sen blev det solsmoothie.

Jag ser ju arg ut, fråga mig inte varför för smoothien var väldigt god. När jag sen gick in igen kom snöflingorna tillbaka. Men det gjorde inget för då var det färdigsprunget och dags att jobba. Min snälla mamma var barnvakt och jag och Olle drog till Foresta, ett hotell på Lidingö, för att sitta och jobba i lugn och ro. Och det kan man lugnt säga att vi fick. Herregud, bor det en endaste människa på hotellet?

Notera golfbollen som jag rullar under foten. Jag har alltid med mig den. Har till och med suttit på finrestaurang med den under bordet.

Jaha ni, jag avslutar inlägget med reklam för en bra produkt som jag upptäckt. Jag har haft så jäklans sjaviga naglar senaste tiden, de har bara gått sönder och nagelbanden har varit bedrövliga. Då fick jag tips om denna produkt:

Jag tycker faktiskt att naglarna blivit bättre trots att jag bara använt den några dagar. Och även om det inte skulle vara så så älskar jag ändå konsistensen på oljan. Nej, nu måste jag dricka en kaffe. Ajöss kära bloggläsare.

Marsipan och tempo och Gotlandsvår!

Vi kom fram till huset på Gotland sent i natt. Klar himmel och fullmåne. Mina föräldrar var redan här så det lyste en liten väntande lampa. Sov gott som man gör på landet. Vaknade dock lite för tidigt men så är det när barnen vaknar och är landetspralliga.

Gick upp och kikade runt i huset och på tomten. Alltid sån frid i kroppen när jag är här. Katterna verkar känna detsamma.

Åt frukost och sen var det dags att göra marsipan!

Det är inte helt fel att ha många barn när man ska göra marsipan; massa små händer som kan hjälpa till att ploppa ur mandlarna ur skalen.

Det enda problemet var att hitta en tunn skiva att spänna fast mandelkvarnen i. Till sist hamnade jag högst upp i en bokhylla. Otroligt dålig arbetsställning måste jag säga.

Sen gjorde vi tusentals ägg och kycklingar.

Och så tog vi choklad på. Jag är nöjd med dessa som jag tycker blev rätt konstnärliga, att jag bara helt nonchalant stänkt choklad såhär:

Efter lunchen var det äntligen dags att kuta! Det kliade i benen, jag var så sugen på att springa på gotländsk mark.

Satte igång med uppjoggen. Sprang på stigen längs havet. Jesus så fint det var med snön och raukarna. Och underlaget! Det kändes som jag var på träninsgläger i typ… Portugal!

Efter 3 km uppjogg i 4:37-tempo sprang jag upp på bilvägen, nollställde klockan och höjde farten. Inte många bilar ute på vägarna så jag kunde springa rätt ostört. 10 km norrut i 4:03 min/km. Stannade här.

Och vilade precis en minut. Sen vände jag om och sprang tillbaka.

Märklig känsla att vara här vid den här årstiden. Vi har ju inte haft vårt hus så länge och såhär tidigt har vi inte förut varit här. Alla vägar och namn är så förknippade med sommaren, hade det varit lite varmare hade jag trott det var juli. Motvind på vägen tillbaka och hade svårt att hålla samma tempo. Sista 10 km gick i 4:11 min/km. Sprang ner och stannade vid havet, höll på att spricka så vackert var det.

Totalt 24,5 km. Gotland. Fasiken, jag älskar att vara här! Nä, nu kan jag inte sitta längre här vid pumphuset där jag hittat internet. Vi hörs snart igen!

P.S. För den som är intresserad av att göra marsipan så gjorde vi efter receptet nedan. Jag hittade det på nätet någonstans men tyvärr minns jag inte var. Förlåt till den som skapat detta och borde fått lite cred. Men så här är det i alla fall:

Marsipan

50 gram smör

1 1/2 dl vatten

1 1/2 dl vetemjöl

300 gram sötmandel

700 gram florsocker

Smält smöret i vattnet. Koka upp. Häll i vetemjölet och vispa hastigt tills degen släpper pannan. Låt denna degklump kallna. Koka upp mandeln i vatten, låt svalna eller häll i lite kallvatten, skala och mal mandeln. Jag använder en gammal handkvarn men det går säkert att finfördela mandeln i en matberedare. Allt blandas samman. Blir marsipanen för kladdig så tillsätt mer florsocker tills du får en hanterbar massa. Sedan är det bara att göra det man vill!

Styrka och tigerkaka!

Nej. Jag säger nej. Nej nej nej. Nu får det räcka. Idag blev sonen sjuk. Hur många olika sjukor kan man ha på en säsong i en familj? Kan hända att vår familj kommer med i Guiness Rekordbok inom kort. Man får vara glad om man själv håller sig frisk. Till och med söndag SKA jag hålla mig frisk, så är det bara. För att övertyga kroppen om att den inte på något vis ska inbilla sig att gå och bli sjuk så blev det chin-ups och hemmastyrka.

Körde 10+10+10 chins enligt chins light-programmet som jag nu gått över till. Sen sit-ups, raka och sneda. Ball bridge och Danish Special. Och lite annat som jag hann med innan sonen kraxade och ville att jag skulle ligga och hålla om honom. Såklart jag gjorde det. Det går ju inte att hålla på och värja sig mot bacillusker när man är förälder, inte sina egna barns bacillusker. Jag tror tvärtom på att omfamna det. Ali var också gossugen.

I övrigt så bakade jag och Uma tigerkaka idag när vi kom hem. Den bästa kakan som finns. Vi tog dessutom fram 4-årsformen. Obs! Om ett par år behöver jag bara köpa till en nolla så kan jag ha den på mitt kalas.

Kakan är snart slut. Och då ska ni veta att den är gjord på dubbel sats smet. Nää vad nu, känner jag lite ont i halsen? Nä. Det är nog bara inbillning. Får sova bort det. Hej.

Som balsam för benen.

Började måndagen med att sitta på café och glo ut på en stad som vaknar upp utanför fönstret.

Och jag lyxade till det med god frukost. För att det var måndag. För att det var sol ute.

När det sen var dags för lunch så bytte jag om.

Mina återhämtningspass brukar jag se på ungefär som balsam för mitt trasselhår. På morgonen när jag vaknar kan jag ibland känna mig aningen stel dagen efter ett långpass, men oftast är det bara att jogga bort. Så jag gjorde det.

Men det är lurigt det här vädret! Det är ju så kallt på morgonen när väskan packas och sen blir det oftast så varmt. Men idag hade jag precis lagom med kläder på mig.

Kutade längs Kungsholms Strand bland alla andra lunchlöpare och promenixare.

Framme vid Stadshuset var det flagga på halv stång för Prinsessan Lilian (ska dock erkännas att jag faktiskt hade missat denna nyhet men kollade upp det när jag kom tillbaka).

Sen kutade jag tillbaka samma väg.

Totalt 10 km i 5:00-tempo. Löpbalsamet gjorde susen.

Men nu ska jag tipsa om en god rätt som jag tror jag tipsat om förut. Min kompis Maria i London bjöd mig på den en gång.

Man köper laxfilé och lägger den i en ugnsform. Sen blandar man Teriyaki-sås med lite soya och häller över. Sen strör man sesamfrön över. Då ser det ut ungefär såhär:

Efter det stoppar man in hela rasket i ugnen. Jag brukar köra på 175 grader i ca 20-30 min. Medan så kokar man upp quinoa. Jag älskar den där Tricolore-varianten.

När den kokat klart blandar jag den med vad som finns hemma. (Obs! Detta är oerhört spontant för att vara jag. Jag älskar recept och hatar egentligen freestylande i köket men detta har jag gjort så många gånger att jag blivit lite morsk). Idag fanns det i alla fall fryst mango och sallad.

Och sen hittade jag även lite tomat. Över denna quinoa-blandning häller jag en dressing bestående av olivolja, balsamvinäger och fransk senap. Sen äter jag upp allt. Innan man börjar äta så ser det ut ungefär såhär:

Det är oerhört gott. Olle tycker det är lite för sött så jag brukar oftast laga detta när jag är ensam. Då kan man också äta extra mycket. Slut i rutan.

Bollar och växlande väder!

Sista dagen i fotostudion. Med mig dessa dagar har jag haft mina trotjänare golfbollen och tennisbollen. Jag har denna bollkombo i flera uppsättningar; på jobbet, på olika ställen hemma i huset samt i min väska, för när jag befinner mig på ett annat ställe. Golfbollen rullar jag hårt under vänsterfoten, och tennisbollen (alt taggbollen, som jag dock bara har en av hemma) rullar jag under högerfoten. Helt ärligt så gör jag det numera nästan hela tiden så fort jag sitter ner. I början hade jag svårt att rulla och göra annat samtidigt men nu har det blivit någon slags meditativ känsla över det. Jag tänker aldrig så bra som när jag sitter och rullar.

Nog om det. Jag bytte om på eftermiddagen, lämnade fotostudion bakom mig och gav mig av mot Lidingö för att hämta Uma på dagis.

Fredag Benen var tunga, trötta efter morgonens fart. Men jag hade sån längt efter Uma så jag pinnade på i ok fart ändå. Götgatan och Skeppsbron. På Strandvägen började det regna för att plötsligt sluta och bli sol igen.

På Lidingöbron höll jag på att blåsa bort, på riktigt. Sen var jag dessutom tvungen att ta en backig omväg för att hämta ut ett paket. Puh. Lyckades trycka ner paketet i ryggan och sen vidare hem. Till sist stod jag utanför dörren hemma. Totalt 14 km i 4:52-fart.

Efter dusch åkte jag och Uma buss till centrum (nu snöade det ute) och handlade allt som hör fredagen till. Bra styrketräning för armarna för det blev en hel del. Men så är det när efterlängtade syskon äntligen kommer hem, då blir det fredagsfest. Blev uppåt av rödbetorna som vi köpte och grillade i ugnen tillsammans med morötter, palsternackor och vitlök. Ooooo så gott. Med kött till. Och jo, förresten. Om ni vill höra mer tjat från mig så kan ni klicka exakt just här. Mattias som ska springa Göteborgsvarvet frågade lite frågor. Och jag svarade.

God afton.

Lyxlunch, provhytt, mage och chins!

Jag bjöd Olle på flott födelsedagslunch i efterskott idag. Och sicken lunch det var! Kolla vad vi åt:

Och kika noga på den här bilden, för detta ser man faktiskt inte ofta. Alltså mig själv i vindrickartagen.

Precis när jag satt där och blev alldeles snurrig i skallen av ett enda glas vin, så såg jag Rubin McRae springa förbi med en löpargrupp efter sig. Där ser man. Det påminde mig också om att jag måste massera/tortera mina ben hårt inför nästa massage hos honom. Och jo, en till ovanlig grej idag var att jag hade på mig klackisskor, oj så länge sen det var! Sen den där jäklans plantar fasciiten så har jag varit galet rädd om mina fötter. Men ska man på födelsedagslunch så ska man. Sen strosade vi runt på stan. Jag såg fina sportbokstäver i ett skyltfönster.

Och sen var jag tvungen att pröva lite löparkläder. Från det här…

… till de här tjusiga grejerna.

Jacka från Casall. Och små träningsbraxor från Casall. Oerhört korta om man säger så.

Och så en till jacka från Casall.

Och oj, åh så fin västjacka från Stella McCartney. Obs! Jag har de där små korta braxorna på mig under!

Men! Det blev inget löparplagg. Inte efter den där lunchen. Istället åkte vi hem och jag gjorde magstyrka. Det kostar ju inget.

Och sen chins i följande serie (och ja, jag vet, det är en fruktansvärt svag retusch jag gjort, dessutom med helt fel perspektiv – men vad gör det om hundra år??).

Hej då.

I mitt huvud idag: bär, ull och norsk visdom.

En smart grej tycker jag är att ha frysen full av bär. Alltid är det något som kan behöva muntras upp, t ex en tallrik fiberberikad havgregrynsgröt eller ett glas yoghurt som vill förvandlas till en smoothie. Eller bara äta som de är när man får ett vansinnigt sockersug. Varför man nu skulle få det?

Sen har jag ett julklappstips till en löpare som du gillar mycket och inte vill ska bli förkyld. En fin ylletröja från Houdini! Otroligt sköna och små fina detaljer, som det rosa blixtlåset som på den jag själv kutat runt i en hel del. Finns även en snygg grön för män. Och nej, den är inte så snygg att du ska börja gå runt i den som en vanlig tröja på jobbet. Där går gränsen.

För alla i intresseklubben, anteckna detta: jag vilar från löpningen idag. Jag hade lite ont i mitt vänstra knä igår. Det var länge sen jag hade det, typ i våras. Då vilade jag några dagar och sen blev det bra. Nu hoppas jag det räcker med en dag eller så. Jag läser just nu en bok, Running with legends (tack Magnus!), och där handlar ett kapitel om norska Ingrid Kristiansen, en helt grym långdistanslöpare på 80-talet. Jag har inte kommit så långt än men läste en bra grej hon sa. Att hon tyckte att många av dagens löpare var för seriösa med sin löpning, att det för hennes del alltid hade varit viktigt att springa för att det är kul och att inte låta allvaret ta över. Och att det för henne betydde mycket att ha sin familj runt sig, att inte allt skulle handla om löpning. Jag gillar det där och försöker nog tänka ganska lika runt min löpning. Därför sa jag till mig själv imorse när jag var irriterad över knät och inte fick packa ner löparkläderna: Stressa inte! Du springer för att det är kul. Kom ihåg det. Kul!

Styrka, Mexiko och hål i öronen.

Lite mer styrka på eftermiddagen. Men innan dess hände det här:

Vi drog in till stan och åt lunch på La Neta. Har ni inte varit där, åk dit omedelbart.

Så oerhört god mexikansk mat. Och världens bästa lunch för en hungrig löpare. Också bra uppvärmning för barnen eftersom vi ska till Mexiko i jul. Varning dock för de röda såserna.

Tja, efter det gick jag och Febe på jakt efter en ledig frisör som kunde klippa henne.

Och vet ni vad jag passade på att göra? Jo, ta ett till hål i örat. Kolla:

Jag hade ett hål där förut som jag tog i London för typ tio år sen, men av någon anledning fick jag ett ryck en gång och lät det växa igen. Så nu gjorde jag om det. Mycket nöjd. Öronen är typ de enda ställen där man kan ha smycken när man kutar.

Mindre löpning men desto mer yoghurt.

Imorse när jag vaknade tänkte jag att jag måste skynda mig att packa löparkläderna. För att i nästa sekund inse att, nä just det, idag är det löpvila. Jo Tove, det är löpvila idag. Punkt. Stjärnstopp. Oerhört viktigt att trappa upp enligt plan och inte köra på fullt fräs, bara för att foten känns så pass bra. Tycker faktiskt jag varit väldigt duktig på att hålla emot springbegäret senaste tiden. Men man blir ju det när man fått smaka på vad som annars kan hända. Och man inser att det bara är oproffsigt att köra på utan att tänka. Så det blev till att åka bil till jobbet med bara en väska dvs inte massa ryggsäckar och påsar med ombyteskläder. Det blev också en trevligt frukost som vi tog med oss till jobbet.

När jag skulle köpa yoghurten på caféet så ville jag egentligen ha cocos-yoghurt. Frågade om det fanns men hon som jobbade sa att hon bara hade jordgubb. ”Ok men då tar vi det, det blir bra.” Och så ställde hon fram Framboise. ”Aha, det var hallon ni hade?” frågade jag. (jag gillar jordgubb mycket mer). ”Nä” sa hon. ”Det här är jordgubbe”. Man ogillar ju egentligen människor som ska mästra andra, men jag som hade femma i franska kunde bara inte hålla mig. ”Nä men framboise är hallon. Fraise, det är jordgubb, hade ni det också?” ”Nänä, det här ÄR jordgubb alltså” fortsatte hon. Var oerhört sugen på att googla fram en översättning som bevis, men hon var gullig, det var tidig morgon och folk på kö. Men framförallt, tanken på att vara en mästrare, den gillar man inte. Bara att släppa, gå vidare och lämna bärdiskussionen bakom mig. Avslutade med ett ”Jaja, det blir bra, vi tar två såna där hur som helst”. Två hallon alltså! skrek dock min inre franskalärare. För den som vill dubbelkolla, klicka här.

Heja hemmastyrka! Och ägg!

Jag har hört många säga att de inte tycker att hemmastyrka räknas, att de liksom inte tycker det känns som ett riktigt träningspass. Kan på ett vis hålla med. Det är ju något med att se andra svettas, det liksom smittar av sig på en själv. Och så känns det som man tränat fastän man knappt gjort det. För helt ärligt, går man till SATS, det är rätt många som bara står där och… hänger? Dricker lite ur en vattenflaska? För egen del så räknas verkligen hemmastyrkan, kanske för att det är majoriteten av styrkan jag kör. Jag hinner inte stå och hänga med en vattenflaska på SATS.

Ikväll blev det magstyrka och rygg. Benen får vänta lite till, är ännu lite försiktig med tanke på foten. Men sen när jag kör igång med det mer, så kan jag nog ändå fixa det mesta hemma, i och med att vi har en skivstång. Hur som, körde som sagt mage på gymbollen. Fick sällskap.

Och så blev det chins! 85 stycken.

Efter detta så blev jag så otroligt hungrig, trots att jag ätit middag. Så jag stekte lite ägg.

Kände mig som en bodybuilder som först styrketränade, och sen bara helt självklart drog fram tre ägg ur kylskåpet. Istället för stekta ägg blev det till slut äggröra.

Magnifique!