Vilken dag! Världens bästa häng på stan med familjen och precis innan vi skulle åka hem (och jag till slut accepterat att det inte blir någon halvmara för mig och foten), vem ser jag då kuta förbi mig om inte…Isabellah Andersson! Det hela gick lite fort och jag var precis på väg över gatan med liten dotter så tyvärr hann jag inte fatta mig och ropa lycka till. Men det var hon i alla fall, som med stor ryggsäck, grön jacka och spänstiga steg sprang Sibyllegatan ner kl 14.54. Mäktigt! Tur att jag hade kameran nära till hands. Håller tummarna för henne i detta nu. En helt annan sak, den här ostaffären på Nybrogatan, för er som inte varit där – gå dit. Oerhört effektivt om längtar efter Paris. Idag öppnar de även en butik på Götgatan.

Tycker det är så mäktigt att ha sån där nummerlapp med sitt namn och inte bara ett nummer! Dessvärre måste man springa oerhört fort för att få det.

I april 2012 sprang Fauja Singh sitt sista Marathon, 101 år gammal. Ganska strongt, särskilt då han började springa professionellt när han var 89 år gammal. Obs! Han ska alltså fortsätta springa halvmarathons och kortare lopp!

Sånt här pepp ska man ha när man kutar ett millopp.

Ibland brukar jag stå och glo lite på dessa plaketter när jag sprungit i Lidingöloppsspåret. Dessa tider är ju enorma. 30 km terräng på 1.33:33. Jösses. Eller han som vann förra året med tiden 1.34:54. Bästa tjejen på 30 km 2011 var Charlotte Karlsson som sprang på 2.02:55. Det är också oerhört starkt!

1978 så skulle Grete Waitz springa sitt första Maraton. Vid det laget hade hon inte sprungit längre än 3000 m, men hade då haft en lysande karriär som banlöpare. Hur som helst så var det egentligen tänkt att hon skulle vara hare i loppet. Men hon fortsatte springa. När splittiderna ropades ut så var Grete för trött för att räkna ut vad antalet miles innebar i kilometer. Hon sprang helt enkelt bara på. Det hela slutade med att hon vann New York Maraton och dessutom slog världsrekord med tiden 2:32:30. Det kallar jag elegant.

Fortfarande förkyld och frustrerad. För att det är så synd om mig så har jag idag handlat nya löpartights. På tal om tights så är det väldigt kul att titta på den här bilden från Marathon i Aten 1896. Det var inga moderna material där inte. Jag undrar om de sprang i sina vanliga kläder? Ser ändå rätt skönt ut, en bomullsskjorta sådär. Hur som helst så sprang vinnaren, Spyridon Louis, den 40 km långa banan på 2:58:50. Nä, fan, jag kan inte sitta här och kolla på gamla svartvita bilder. Nu måste jag bli frisk!

Istället för att somna i tid igår kväll så fastnade jag bland bilder som dessa. Herregud så mäktigt! När jag tänker på alla timmar som ligger bakom dessa bilder… ja jisses alltså.