Men hörrni, vad säger vi om detta? Jag för min del gillar ju att det inte är strålande sol men lite väl kallt och regnigt va? Herregud, jag ska ju springa i linne och Marathon-shorts! Blåst vill vi inte ha, då tar jag hellre regn. En annan nog så viktig detalj är att vädret måste vara så pass bra att folk går man ur huse för att heja på oss och då måste det ju vara lite sol och trevligt.
Dagarna kryyyyyyper fram. Kan det inte bara vara lördag nu? Vi skippar tisdag-fredag. Så slipper vi hålla på att känna oss sjuka, slipper fundera över hur mycket/lite man ska springa de sista dagarna, slipper undra över lördagsvädret, slipper tänka på att man ska äta så bra och dricka så mycket, slipper sova dåligt, slipper noja över sin gps-klocka, slipper vara livrädd för alla som nyser, slipper tjata med Olle om vad han tror är skönast att springa i och slipper fundera över hur man ska lägga upp loppet. Kom nu lördag så vi bara får SPRINGA! Tjong!
Det här med att trappa ner. Jag gillar det inte alls. Jag blir alldeles nojig av det och tycker mig hela tiden känna massa sjukdomstecken. Så min tanke är att jag minskar ner på antal kilometer men springer så ofta jag känner för det. Typ smårundor för att hålla psyket i schack. Idag är det dock vilodag från löpningen efter onsdagens millopp och gårdagens backpass. Har en liten känning i ena skinkan (!) så bäst jag tar det lite lugnt. Däremot har jag idag väntat på taxi ett antal gånger och då passat på att stå i stekhet sol i kolsvarta kläder för att få in känslan om det nu blir såhär varmt på maran.
Ja såhär har jag stått och pressat idag. Någon slags mental träning är det väl ändå? Jag har också varit förbi trevliga Löplabbet på hemvägen och inhandlat olika gels. Jag kan ingenting om det, kan inte ens uttala hur det heter, men tänkte i alla fall testa att äta/dricka det på något pass i helgen. Tar nog med mig det på maran utifall att men satsar på vatten och lite sportdryck i första hand.
I övrigt laddar jag kroppen med fredagsmat.
Vaknade och insåg att snart smäller det!
Man hoppas ju på bra pepp-skyltar på maran. (Tack Kalle!)
Det här med kläder och Marathon. Det ska erkännas att jag går runt och tänker på det litegrann. Ja, inte lika mycket som själva loppet givetvis men det finns där i bakhuvudet. Finns lite olika alternativ med lite olika fördelar. Gäller bara att bestämma sig så jag hinner utöva lite tur-vodoo på dem.
Bara 24 små dagar kvar nu… det är nära! Läste i ett mail från Sthlm marathon att det är rekordmånga deltagare i år: 21 122 stycken från 80 olika länder! Och en av de där 21 122 stycken är jag. Undrar hur många träningstimmar vi skrapat ihop tillsammans inför loppet? Eller hur många kompressionsstrumpor som sålts inför det? Hur många Adizero Adios?
Det var bra med halvmaran här innan. Jag som är nybörjare på lopp fick in känslan för lite längre tävlingssträckor men också lite praktiska grejer som frukosten inför loppet och annan uppladdning. Hoppas att det blir en perfekt sommardag för oss löpare; lagom varmt, vindstilla, bara en skönt fläktande bris här och där. Och så massa hejande människor längs hela banan, typ alla man någonsin hejat på står där och hurrar och ropar ens namn! Haha, snälla då? Vad gäller bilderna här ovanför, jag älskar att kolla på dem. Inte för att det är så man själv ser ut när man springer men det där beslutsamma och hårda i blickarna – underbart!
Idag är det exakt en månad kvar. Sen är det dags att springa mitt första marathon. Det var efter nyår som jag bestämde mig för att springa och lyckades då, med hjälp från världens bästa Karin, fixa en biljett. Känns som allt det var så längesen men egentligen är det ju bara fyra månader som gått. Gissar att det känns länge för all tid och kraft jag lagt ner på löpningen. Allt kutande i snö och minusgrader, alla tidiga morgnar. Jag märker att jag blir galet irriterad på alla som tror att det väl bara är att springa ett marathon, och att det väl inte är så svårt att springa under 3,30. Herregud, det krävs en jäkla satsning om man inte kan tänka sig att småjogga eller gå, så är det bara, punkt slut. Alla som springer långt fattar ju detta.
Jag känner mig förberedd men märker att kroppen börja känna av all träning. Det gäller att gå varsamt fram nu så man kan stå där i sin bästa form den 2 juni.
Jag tänker rätt mycket på själva loppet, hur jag ska lägga upp det. Men jag tänker också på små praktiska grejer som dessa:
Ska jag lyssna på musik eller inte? Hade bestämt mig för att inte göra det men nu börjar jag vackla.
Vad ska jag ha på mig? Inget splitternytt utan insprunget och skönt men exakt vad?
Ska jag springa med solglasögon om det är soligt? Måste testa det innan och se hur det känns, brukar inte köra med det. Keps?
Ska jag köra en minivariant av kolhydrattömning veckan innan? Måsta läsa på mer om detta.
Hur länge innan start ska jag vara på Östermalms IP?
Jaa, så tänker jag en dag som denna. Men mest av allt tänker jag på sträckningen i mitt ben som bara måste försvinna.
Hade en feberdröm om Marathon och när jag vaknade började jag fundera på vilka som anses vara de bästa Marathonloppen i världen. Om det finns det såklart olika åsikter men en lista som jag hittade rankar topp-tio-loppen såhär (atmosfären, farten samt hur vackert loppet är spelar in i bedömningen):
1. London Marathon, april
2. Berlin Marathon, september
3. New York City Marathon, november
3. Chicago Marathon, oktober
5. Boston Marathon, april
6. Stockholm Marathon, juni
7. Rotterdam Marathon, april
8. Paris Marathon, april
9. Honolulu Marathon, december
10. Amsterdam Marathon, oktober
Listan är från 2002, men vill du läsa hela så klicka här: http://www.runnersworld.co.uk/event-editorial/the-worlds-top-10-marathons/563.html
Vore kul om det fanns några Marathonveteraner här som kan kommentera listan. Själv ska jag tillbaka under täcket, får drömma om Honolulu.
New York Marathon. En dag ska jag springa det. Dock blir kvaltiderna tuffare från nästa år, de nya tiderna kommer vara 75% av de nuvarande. Det innebär att man i år som kvinna kvalar in på 3,23 som tid (och har anmält sig i tid. Men jag ska ju springa mitt första Marathon i juni så det håller inte för mig). Men från och med nästa år ska man alltså springa på 3h. Det är ganska hårt alltså. Som tur är blir det lite lättare ju äldre man blir så det är bara att fortsätta springa och springa. Till dess får jag hålla till godo med tuffa tröjor.
Såhär ser tiderna ut nu (current) och nästa års kvaltider (75%).
rocknrollrunning.se 