Lopp

2012 – och loppen.

Jo när jag varit sjuk så har jag klurat lite på mina lopp framöver. Det har ju blivit en del ändringar i och med Berlin och New York. Såhär tänker jag just nu kring loppen som legat på min lista för i år:

Visby Halvmarathon, 28 juli – osäkert om jag springer. Jag har dock hela tiden trott att det var den 26/7 men blev glad nu då jag insåg att det är två dagar senare i och med min förkylning från helvetet. Hoppas kunna springa!

Tjemilen, 1 september – ryker tyvärr och det pga oerhört trevligt bröllop på Gotland som vi blivit bjudna på. Så det är trist men också kul på ett annat sätt.

Stockholm Halvmarathon, 15 september – är mycket sugen på att springa detta men lite osäker på om det är rätt när det är så nära inpå Berlin. Funderar på hur jag ska göra, får se när det närmar sig.

Lidingöloppet, 29 september – blir inget med det detta i år för det är samma helg som Berlin Marathon. Lite synd då det är mina hoods men nästa år – då är jag där.

Berlin Marathon, 30 september – jaaaa!

Hässelbyloppet, 14 oktober – ja! Bra träningslopp. Bara kroppen är i form efter Berlin men det ska den nog vara.

Vintermarathon, 3 november – detta anmälde jag mig till innan jag bestämde mig för både Berlin och New York. Men nu blir det ju såklart inget eftersom jag är i New York då.

New York Marathon, 4 november – oh yes!!! New York!

Då Tjejmilen ryker så saknar jag några millopp. Inte för att det är min favoritdistans men det är ett bra kvitto på formen och jag är sugen på att tävla just på denna distans.

Milspåret: 42,12!

Men jag tar det från början: Vid fyratiden åt jag en stor tallrik fil med nötter och russin och två leverpastejmackor. Strax efter fem bytte jag om på toaletten på jobbet. Sen stod jag i valet och kvalet hur jag skulle ta mig från Torsgatan ut till Djurgårdsbrunnsbron. Det slutade med att jag gick hela vägen. Finaste sommarkvällen på år och dag. Luktade utomlands i stan, kanske av värmen. Kände mig oerhört sportig när jag gick tävlingsklädd genom folkvimlet. Benen kändes i form och jag tog det lugnt för att inte trötta ut mig. Det tog en bra stund att knata så väl framme lämnade jag in min väska och startade uppvärmningen direkt. Sprang längs kanalen och kände igen Anna Rahm en bit framför mig.

Som vanligt lång toalettkö, tur att löpare är snabba! Ja, sen var det dags för start. Jag hade hållit på aningen för länge att värma upp så jag missade när alla börja ställa sig vid starten vilket gjorde att jag hamnade alldeles för långt bak. Träffade Martin vilket dock var trevligt! Pang! Iväg! Men nä, det gick inte att komma iväg. Det var galet trångt, inte förrän efter 500 meter lossnade det och jag tappade dyrbar tid. Det var rätt tumultartat där i början och jag hörde en kille säga till en annan ”Herregud vad stressad jag hade varit nu om jag hade velat slå mitt PB!” Ja, det är just vad jag är! tänkte jag. Lyckades till slut tråckla mig ut från massan och komma iväg. Sen pinnade jag på bra. Om man ska säga något positivt med att stå så långt bak som jag gjorde så är det just att det för varje person man kutar om blir som en liten seger, en liten morot. Höll bra tempo och sprang i mål på 42,12 vilket är EXAKT samma tid som jag hade på Premiärmilen, på sekunden! Hade jag bara stått längre fram så kanske jag kunde gjort PB i alla fall med några sekunder! Skitsamma, 11:e plats blev det, jag är nöjd. också ett bra tempopass innan maran men jag ska ta mig sjutton pressa mig neråt på milen längre fram!

Efter att ha hängt kvar ett tag, druckit lite, kollat min placering och ätit en banan så joggade jag hem mot Lidingö.  Jag blev nästan gråtfärdig när jag sprang förbi Kaknästornet, det var så lugnt och stilla och fruktansvärt vackert. Det är något med att springa och uppleva naturen, den känslan bara åker rätt in i kroppen och knockar en. Här kommer lite löparporr som avslutning:

Sov gott.

Visby Halvmarathon!

Sommar är Gotland. Och premiär för mig på Visby Halvmarathon. Det är då jag är alldeles gyllene brun och harmonisk och har bara ätit ekologiskt under flera veckor och sovit bra och all stress är puts väck och mina naglar är hälsosamma och går inte av och håret är alldeles välmående och jag springer snabbare än någonsin. Eller ja, i mina drömmar i alla fall. Hur som helst så springer jag den 28 juli.

Peppkväll!

Hur laddar man egentligen inför en halvmara? Ingen aningen, jag har aldrig sprungit ett så långt lopp förut. Men jag laddar genom att gå runt i leopardtights, måla naglarna, tvätta de bästa strumporna, dricka massa grönt te, fundera kring kompressionstights eller ej (skiter i dem pga dumma muskeln), börja bli nervös, äta lite godis, dricka vatten, ladda klockan och försöka prata med Olle huruvida jag ska ha lång- eller kortärmad tröja imorgon – men han har tappat intresset för länge sen. Ja, lite så laddar jag. Tänker också att det ska bli riktigt kul att springa och att den enda jag behöver tävla mot är mig själv (såvida vi inte möts på upploppet).

Premiärmilen!

Idag var det dags att springa Premiärmilen som går ute på norra Djurgården. Kände mig laddad och riktigt sugen på lite tävlingskänsla efter all ensamlöpning i skogen.

Jag kom till loppet vid 10.50. Starten var satt till 11.30 för Tävlingsklassen herr och dam. Jag sprang ett par kilometers uppvärmning och spanande samtidigt in alla löpare. Det slog mig att alla såg väldigt vältränade och proffsiga ut, insåg att det här gänget inte legat hemma och käkat praliner i vinter. Uppmärksammade också att typ alla hade fräsiga löparskor med tunna sulor.

Den gemensamma uppvärmningen satte igång och jag kände mig sugen på att springa iväg. Pang, skottet gick och alla satte fart. Det är ju alltid trångt i starten men ganska så snart hittade jag en skön rytm och tittade på klockan: 4,15 min/km. Det kändes lätt i benen och vädret var perfekt för löpning. Banan består av två varv och i halvtid låg jag på 21,28. Jag sprang på och låg ganska konstant runt 4,10-4,15 min/km. Kom i mål på 42,12, en 32:a plats, vilket jag är jättenöjd med!

Trevligt med en medalj. Den kommer barnen knycka direkt.

 

Tävling i luften.

Imorgon är det dags för Premiärmilen. Det ska bli skoj. Jag har inte riktigt lagt upp min träning för att vara i bästa möjliga form för milen men känner mig sugen på att springa ett lopp och känna tävling i luften. Jag hoppas springa i alla fall på samma tid som Topploppet förra året: 43,49.