Den 13 oktober smäller det. I alla fall för de som väntat på Gyakusous höstkollektion (samarbetet mellan Nike och Undercover). Då släpps den nämligen på Sneakers´n´Stuff i Stockholm. Jag var där i våras och provade grejer… men det slutade med att jag inte köpte något. Jag gillar kläderna för de är annorlunda jämfört med annat som finns för oss löpare. Men dyrt är det. Jag kan ibland också tycka de känns lite för krångliga. Men i höstens kollektion gillar jag kläderna med bladmönster. Ja, såhär ser det ut:
Kläder
Nu du magen!
Har man fått såhär fina tights måste man ju träna. Tightsen kommer från Lucas Hugh och jag fyndade dem på rea. Eller hmm, ”fyndade” kanske inte är rätt ord men ändå, rea var det. Jag älskar mönstret. Grejen är att jag gillar smycken väldigt mycket men gillar inte att ha det när jag tränar. Så tights och annat som liksom blir istället för smycken, det tycker jag är fint. Dock en sak som jag stör mig på: varför ska träningskläder så ofta säljas med hjälp av bilder på modeller som typ inte har en enda muskel? Kom igen liksom, det är fan för lamt.
I alla fall så behövde tightsen invigas så det blev styrketräning i den fina kvällen. Framförallt fokus på magen med diverse sit-ups, plankan och annat trevligt. Till det bland annat denna låt med Magnetic Fields. Testa den kombon, den är riktigt bra!
En studie i grått.
Jag sa ju nyligen i ett inlägg att det gäller att passa på att njuta av att springa i shorts innan kylan kommer. Men å andra sidan, när jag tittar på mina nya tights så blir jag rätt sugen på att det ska bli kallt. Ja, typ redan imorgon.
De första kommer från Adidas by Stella McCartney och det jag gillar allra mest med dem är den här lappen som liksom nästan ser ut som skinn. Men det är det inte, det är någon slags plast och det tycker jag är kul för det är ju så fel. och så är de väldigt sköna på.
Det andra paret kommer från Nike och dem har jag visat här förut. Men det som är extra tjusigt med dem är såklart leopardmönstret som är precis lagom framträdande men också blixtlåset och det tunnare materialet vid vaden. Åh jäklar, blir sugen på att dra ut och kuta i detta nu när jag tittar på dem!
Det tredje paret är ett par tights från Gina Tricot. Jag har en del tights från dem nu och som jag sagt förr, här snackar vi ingen superkvalité utan även detta par har mer känslan av ett par strumpbyxor. Men inte mig emot. Jag gillar för övrigt batikmönstret.
The best of civilisationen.
Förutom ny springmiljö så finns det andra trevliga saker med att vara tillbaka i stan. Till exempel:
1. Åka till söder, klippa sig och se lite klotter och skit.
2. Att nyfriserad (Obs! Jag vet, ni ser inte någon som helst skillnad – mitt hår är så. Inte ens de som vet att jag klippt mig kan se det.) kila in på Sneakersnstuff och hitta värsta fina leopardtightsen från Nike! Halleluja, kom an hösten!
3. Knata in på American Apparel och köpa några fler pannband och sen åka till braiga Löplabbet som så snällt la undan ett par av min favvosko Nike Lunaracer när jag helt desperat ringde mitt i sommaren.
4. Äta sushi på Sushi Yama i PK-huset.
5. Och sist men absolut inte minst, utan allra roligast, gå till Pekka på Västmannagatan. Där trampade jag på cykel med massa olika vikter och inställningar och mätte puls – och fick veta att tröskelpassen lönat sig; min explosivitet har förbättras ordentligt. Riktigt roligt! Nu två veckor framåt fortsätter jag med tröskel och distans för att sedan köra mer tempo.
6. Göra 100 chin-ups (ej på raken) på en pålitlig stång som inte trillar ner.
Tack och hej, fredag.
Testmorgon.
Fortsätter med lätt distans för knäets skull. Sprang återigen ut mot Elfvik för att inte springa så kuperat. Höll ca 10 sek snabbare tempo än igår för att testa och det kändes ok. Invigde även ett par nya tights som Cissi så snällt tipsade mig om. De kommer otippat från Gina Tricot som försökt sig på sportkläder. Gun leggings heter de och kostar bara 149 kr, jomen det är ändå riktigt billigt. Efter att nu ha provsprungit med dem tycker jag de har lite mer känslan av ett par strumpbyxetights, kan hända att man bör ha ett par shorts över men jag tycker ändå det funkade utan. Dock hasade de ner så smått i grenen, ja precis som strumpbyxor, om ni fattar. Men överlag var jag nöjd och haset kanske egentligen var mer av en känsla. Inga långpasstights men funkar bra på kortare distanser. Idag blev det 12 km.
Efteråt stretchade jag lite vid skolan nära oss. Jag gick här när jag var liten (jag har flyttat tillbaka läskigt nära där jag är uppvuxen) och kom att tänka på att man tyckte de här statyerna var enorma. Klättrade någon upp på den högsta så tyckte man det var helt galet! Och nu är de pyttesmå.
Den här hästen såg jag inte idag. Däremot såg jag en liten mus. När jag sprang tillbaka samma väg satt musen där igen på exakt samma ställe, som att den väntade på någon? Mig? Men hästen här, den såg jag igår när Olle och jag gjorde en kvällsutflykt. Så fin den var, en riktig sagohäst. Så den fick vara med här. Hästar är ju bra på att springa.
Hårt som guld. Fint som guld.
Det här träningslinne köpte jag för ett bra tag sen på H&M. Jag blev oproportionerligt lycklig när jag hittade det i Lidingö centrum. Guld! Jag var som vanlig enormt stressad när jag for runt inne på H&M så jag tog min vanliga storlek, betalade och hoppsade i ilfart hem med guldfyndet. Väl hemma skulle jag sätta på mig linnet. Det tog stopp efter huvudet. Insåg att linnet innehåller typ noll elasticitet. Till slut lyckades jag kränga över det och det satt helt stenhårt, lite om ni tänker som att linnet skulle vara gjort av hårt jeanstyg. Lite förvånande kan man ju tycka, träningslinnen brukar ju vara lite töjbara sådär, det finns ju liksom ytor på kvinnoöverkroppen som kräver det. Men nej, det tyckte man var onödigt eller så krävde guldet att inga andra material skulle få vara med. Nu har jag dock äntligen lyckats ta mig i kragen och byta storlek och till min stora glädje så passade en medium perfekt. Linnet är lika spänt och icke töjbart som förut och det hela bygger nog på att man inte har en enorm byst. Men snyggt är det! Yeay!
Nästan så man längtar till hösten.
När man ser Adidas by Stella McCartney A/W-kollektionen. Jag gillar framförallt tightsen, tycker alltid hon får till fina små detaljer och mönster. Det enda kruxet är priset men det är ju snudd på att man kan ha tightsen både när man springer och i det ”civila” livet. Och då är det ju inte alls lika dyrt längre… eller…hur?? Såhär säger Stella McCartney om grejorna:
‘This season for Run we worked very much with technology, using lots of great materials and engineered pieces. I wanted to celebrate having the energy to get out there and run; pushing yourself and not sacrificing in any way, shape or form how you look. It’s so important to me that you still look and feel cool at the end of the day when you’re working out.’
Feel cool, ja i så fall får man hoppas i alla fall en hare ser en när man harvar runt i skogen.
Klädgrubblerier.
Det här med kläder och Marathon. Det ska erkännas att jag går runt och tänker på det litegrann. Ja, inte lika mycket som själva loppet givetvis men det finns där i bakhuvudet. Finns lite olika alternativ med lite olika fördelar. Gäller bara att bestämma sig så jag hinner utöva lite tur-vodoo på dem.
Löparpresenter.
Det här med att fylla år. Det var några år då jag kände att jag liksom inte visste vad jag skulle önska mig i födelsedagspresent, om jag ens skulle önska mig något. Man var inte 18 och pank längre utan jobbade, fick lön och kunde ju liksom lika gärna köpa prylarna själv. Dessutom om man har tre barn så ligger ju fokus självklart på dem och sin egen födelsedag försvinner lite i sammanhanget – ja kort och gott så kände jag mig liksom för gammal för det hela. Hur som helst, sen jag började springa mer och mer så hände det något. Plötsligt fanns det en massa springprylar som jag bara måste ha och plötsligt satt jag där med en önskelista igen och klottrade ner allt från nya flaskor till vätskebältet till ännu ett par oumbärliga löparskor. Kanske också för att det finns ett stopp för hur mycket löpargrejer den gemensamma ekonomin anser är rimligt… Därför blev jag väldigt glad då jag idag blev firad i efterskott och fick ett par högt önskade korta kompressionstights av mina snälla föräldrar. Förutom att jag blev glad som en 18-åring så hoppas jag kunna springa lika snabbt som en i dem också.
Löparlook.
Det här är en riktigt stark löparlook just för att det inte är ”riktiga” löparkläder. Överlag så finns det ett problem med alla löparkläder. Men vill ju ha funktion och bra material men varför måste allt vara så otroligt präktigt? Helt ärligt, varför ska man ha tusentals fickor när man ska ut och springa? Men ska det finnas så kan det väl göras med lite finess och känsla? Och det går faktiskt att göra fina löpartights med mönster. Finns mycket att ta tag i på detta område. Jag lovar att köpa allt från de som lyckas.






























