Flashback.

 

Jag hade en gul G-Shock på högstadiet och minns att jag kände mig jäkligt häftig. Så när de här dök upp kunde jag inte låta bli att vilja ha en, kanske kan få en att känna sig häftig igen tänker jag. Det är ju verkligen ingen löparklocka värdig namnet men sportkänslan går inte av för hacker. En snyggsporteklocka helt enkelt.

Springtvål!

Den är snart slut, min mint- och kaffeduschtvål som liksom isar när man duschar med den. Bästa tvålen när man sprungit långt eller när man är så trött att man måste ta en dusch innan man springer. Köp den, om inte jag redan har köpt upp hela lagret. Finns på Cow.

X-small.

Sen jag började kuta fram och tillbaka till jobbet så har jag blivit väldigt uppmärksam på olika prylars storlek. T ex en handduk. Hur liten kan den vara men samtidigt fungera som just en handduk? Jag har kommit fram till 40×70 cm. Min necessär däremot är ju som ett skämt, tusentals grejer varav många man bara använder en gång om året. De prylarna har försvunnit ur löparnecessären för länge sen, inga extravaganser här inte. Efter allt packande och lirkande med blixtlås så har jag därför börjat älska alla märken som förstått att många människor förflyttar sig ofta; vissa tar flygplan, andra tåg och somliga springer. Alla behöver produkter i små storlekar. Därför är jag så glad över Cliniderm som har smala flaskor som är lätta att klämma in bland luckorna i ryggsäcken. Och hurra för Byredo som har små prover på sina dofter som man kan be snällt om. För även om man är ful när man springer med ryggsäck så vill man gärna vara så snygg man kan efteråt.

Born to run.

Jag fick den här boken av en väldigt snäll jobbkompis för ett tag sen. Det har tagit en stund för mig att ta mig igenom den, inte för att boken inte är bra utan tvärtom; varje gång jag läst i den blir jag så himla sugen på att springa, och så har jag gjort det istället. Med andra ord så är det en oerhört inspirerande bok, på alla möjliga vis. Många av er har nog redan läst den men för er som inte har det: köp den immédiatement. Läs och spring.

White Monkey Holding Peach Balm.

Jo, min vänstra fot. Jag har ju känt av den litegrann vilket oroat mig. Som jag skrev så hade jag en salva från Thailand hemma, och lite senare hittade jag dessutom ytterligare en. Och så smörjde jag ju in foten. Och kan ni tänka er, det funkade! Dagens terrängpass till trots. Innehållsförteckningen är på thailändska men den ena heter  White Monkey Holding Peach Balm (ja, precis som bilden visar). Man hör ju att det är fantastiska grejer! Får se om det håller i sig efter morgondagens planerade backpass. Nu: insmörjning.

Engineering me.

Jag älskar budskap i kläder! Det här är ju inte så mycket av ett budskap egentligen men bara att det står Designed and engineered in Germany känns starkt. Just ordet engineered. Man föreställer sig att det är gräddan av de tyska ingenjörerna som i åratal räknat och experimenterat fram den absolut bästa löparbyxan. De har har haft uppåt fyra tusen prototyper men denna visade sig vara den främsta byxan som gick att skapa. Klart man vill ha den byxan.

Här. Här vill jag vara.

Tänker mig att jag en morgon väcks av Olle. Han säger att jag ska få åka någonstans. Vi hoppar vi in i ett flygplan som står parkerat utanför kedjehuset. Efter ett par timmar så befinner vi oss här, alltså i landskapet på bilden ovan. Jag släpps av (med mitt vätskebälte) och sen springer jag runt.

Tack Johan för bilden!