Nu känner man att man blivit varm i kläderna. Det är numera helt självklart att sitta på ett kontor istället för på stranden. Jag kan knappt minnas att jag har legat på en strand faktiskt. Däremot mindes jag att jag skulle träna på lunchen. Drog ner till mitt lilla skåp och bytte om.
Idag hade jag mina egendesignade Adios på fötterna. Jag har inte använt dem så mycket. Från början ville jag spara på dem men snabbt blev jag varse att de tyvärr inte är riktigt lika sköna som mina vanliga Adios. De är liksom lite stummare. Snygga men stumma. Därmed ingen idé att spara på dem till lopp och sånt utan bättre att köra fullt fräs med dem. Det passade bra idag då jag körde uppvärmning och sen tröskel på det. Jobbigt som vanligt. Skönt som vanligt. Ja, efteråt vill säga. Mitt i det hela finns det inget som kan klassas som skönt. Totalt 9 km.
Några timmar senare sprang jag hem genom stan. Uppe vid korsningen Odengatan/Valhallavägen såg jag en kopia av Walter White i Breaking Bad! Och när jag skulle springa över övergångsstället precis där Gärdesfältet börjar, och Valhallavägen tar slut, blev en bussförare arg på mig för… att jag sprang? På en gångbana? Jag fattade ingenting, jag stannade även upp vid övergångsstället eftersom han inte gjorde någon ansats till att göra det. Väldigt märkligt för han skulle veva ner rutan och gorma och hålla på men om det borde varit någon som skulle göra det så var det ju jag? Men själv hade jag Jack White i öronen (observera: två stycken White på bara två kilometer!) och hade inte alls någon lust att lyssna på en arg busschaufför istället – så jag sprang bara vidare. Blev en liten extra sväng på Djurgården.
När jag passerade Lidingöbron visade räknaren att 1133 cyklister tagit sig över bron mot Lidingö.
Totalt 16 km. Dagens total blev 25 000 måndagsmeter. God afton.

Tack igen för inspirationen! Du är helt makalös! En grej har jag funderat lite på. Hur lång tid tog det för dig att vänja kroppen vid att springa varje dag? Alltså övergången från 3, 4 pass i veckan till 6, 7? Skulle så gärna vilja springa oftare, men är rädd att det ska slita.
Ha en trevlig måndagskväll!
Hej Saga! Hmm, minns ej riktigt men började med att jag körde ett längre pass i veckan och då kanske jag bara sprang tre dagar i veckan. Sen blev det fler och fler dagar som jag sprang. Det tig nog ett halvår innan jag sprang 6 dagar i veckan. Men allt är ju så individuellt, så farligt att göra som någon annan, jag kan inte riktigt råda om sånt. Men den där öka 10% i veckan-regeln verkar ju funka för många men observera då att det gäller mängd. Att öka både mängd och fart samtidigt ska man vara försiktig med. Ta det lugnt, testa dig fram, det är värre att bli skadad och inte få springa alls… Detsamma, ha en trevlig kväll!
Tack, intressant att höra! Jag tror att jag kanske är lite onödigt rädd och försiktig, har sprungit 3, 4 ggr/vecka i ett år nu, ca 3-4 mil i veckan. Då borde jag ju kunna testa att öka så smått. Och samtidigt vara uppmärksam på kroppen.
Hej! Gillar verkligen att läsa. Har själv gått från ngn gång då i veckan innan semestern till nu fem dar i veckan. Under semestern sprang jag alla dagar utom tre. Långa bergspass med mycket höjdmeter, så inblandningen av gång blev hög. Nu efter semestern, så har jag kört långa/korta pass och en backintervall… hithills. Imorgon nästa. Inte min grej än.
Saga, håller med Tove, du ska nog ta det väldigt försiktigt och vara vaksam på kroppens signaler.