När jag gick genom syrénbuskarna imorse såg jag att blommorna börjat vissna på dem. Buhu. Allt har sin tid, och nu var visst syréntiden slut, och fastän sommaren knappt ens börjat så fick jag lite av det där vemodet som brukar dyka upp först i augusti.

 Mot Ropsten. Blev ompsrungen av en kille, vilket var irriterande, men inte så konstigt i och med att jag sprang lugnt och fint. Fick hålla emot reflexen att öka tempot.

 Var egentligen sugen på att lyssna på musik på vägen men högtalaren på min telefon pajade igår av någon outgrundlig anledning. Kunde därmed varken höra när någon ringde eller lyssna på braiga låtar. Så det blev bara ljudet av mina fötter och staden.

 Totalt 10 km. Sen frukost och jobb!

 Ikväll är det sommarfest på jobbet men vi har sen länge färja bokad till Gotland, så tyvärr missar vi festligheterna. Eller tyvärr och tyvärr, såklart tråkigt att missa festen för det brukar vara väldigt kul men ahh, som jag ändå längtar till Gotland! Så när de andra bytte om till partaj så drog jag som vanligt på mig löparkläderna och begav mig mot Lidingö. Nu med hörlurar i öronen för min telefon blev lagad i värsta raketfarten under dagen.

 På Odengatan var det fullt av studentflak med vrålande stundenter och gatorna var blöta av öl. Jag som brukar springa på cykelbanan vågade inte riktigt idag då risken för att få en öl uthälld över mig kändes överhängande, så det blev zickzackande på trottoaren mellan vanliga människor och studenter i bara kalsongerna. Ojoj, så ont i skallen de kommer ha imorgon.

 Skönt att vara tillbaka på Lidingöbron och tystnaden.

 Totalt 10 km i hederlig distansfart. Nu blir det avfärd till färjan och efterlängtade dagar på Gotland. Sist var jag där precis efter Kungsholmen Runt och jag minns hur jag då tänkte, att nästa gång jag kommer så har jag kutat Stockholm Marathon och vet hur det går. Ja, nu vet jag det. Nu är det dags att titta framåt! Vi hörs från Gotland.