Vaknade av att det blåste. När jag klev upp mumlade Olle ”Det blir nog svårt för dig att springa i den här blåsten”. Gulligt att det första han tänker på är min löpning. Stekte fattiga riddare till hela gänget. Det har blivit en liten söndagsprocedur och min mage verkar tycka det är bra material för långpassen. I magen låg också pasta vongole som vi bjöd mina föräldrar på igår kväll. Ahh. Mycket lyckat om jag får säga det själv.
Innan jag gav mig av hemifrån tog jag fram den här krämen (som är mer som en olja) som en snäll bloggläsare tipsade mig om.
Smorde in ansiktet, tänkte det kunde vara bra mot vinden.
Sen var jag redo för vädrets makter!
Vädret var lite förrädiskt. Det såg ju soligt och härligt ut när man tittade ut genom fönstret. Men ute, ja där blåste det. På Lidingöbron kom vinden från sidan men det var ändå ok i den riktningen. Sen vanliga turen Värtan-över Gärdet (fick sånt bra pepprop från ett Team Stockholm Marathon-gäng som jag mötte, men hann inte ropa tillbaka…förlåt)-Djurgården (en jäkla vind när jag sprang förbi alla museum med Kaknästornet i ryggen)-Strandvägen-Skeppsbron-Stadsgården-Norra Hammarbyhamnen-Hornstulls Strand-Söder Mälarstrand-Skeppsbron-Strandvägen-Gärdet-Värtan-och herrejesus, Lidingöbron! Vinden här var fullkomligt galen! Galen! Jag kämpade fram så fort jag kunde men fick typ andnöd och nästan lite svimningskänsla. Här gick farten ner till 4:53-tempo. Efter bron lugnade vinden ner sig och jag kunde återigen höja tempot, låg i marafart på slutet. Piip! 40 km! Snittfart 4:35 min/km, trots vinden som var riktigt rejäl på flera ställen.
Tänkte på det när jag sprungit klart. Att ett marathonlopp är beroende av så mycket. Vädret till exempel, gud sån makt det har. Man kan ha tränat en massa för att nå sitt mål men om det sen är orkan när man ska kuta, jaa… då är det orkan i 42 195 meter. Och det är just det som både fascinerar och skrämmer mig med distansen, att det är sådär långt. Så mycket kan hända under själva loppet. Tja, man kan inte göra annat än försöka komma förberedd. Sen får man hålla tummarna. Stenhårt. Det är rätt spännande det hela!
Hemma blev det stretch och hallonsmoothie.
Sen snabb dusch för hela gänget skulle in till stan.
Och gå på Medelhavsmuseet.
Olle är kanske bäst i norra Europa på att få en att tycka museum är kul. Ok museum som Moderna och Fotografiska, de gillar jag såklart. Men om någon hade sagt Medelhavsmuseet förr så hade klockorna stannat för mig. Men Olle är som en liten guide som berättar massa intressanta grejer för oss. Och det är väldans fint på Medelhavsmuseet, det är inrymt i ett gammalt bankpalats för er som inte visste det. Kolla taket!
Däremot när jag ser de här tusenåriga gamla terracotta-figurerna, då blir jag alldeles matt. Tänk om någon sagt åt mig att jag var ensamt ansvarig för att tälja fram alla dessa. Sicken stress, då springer jag hellre tiotusentals marathon på raken.
Puh!
rocknrollrunning.se 
Det var min morfar som grävde fram och tog hem alla de där figurerna! Inte ensam förstås.
Men va?! Helt otroligt mäkigt. Han borde fått bragdguld!
MÄKTIGT skulle det så.
40 lätta i 4:35, sub 2:50 i juni?
Åh nej… helt omöjligt tyvärr, hur gärna jag än skulle vilja. Om jag lyckas med sub3 blir jag galet glad, men bara det känns svårt!
INGEt stoppar dig! Den snittfarten i den vide , helt fantastiskt 🙂
TACK snälla Ida!
Bra jobbat i den vinden du är grymtbra! Marie s
Ja vinden, jag blev rätt trött på den där på bron. Den höll ju på att ta livet av mig! Tack Marie!
Vilket pass Tove! Börjar mer och mer tro på den där tiden jag skrivit ner!
You rock girl!
Vågar aldrig fråga om den där tiden! Haha. Blir alldeles nervös fast det bara är mars! Och du, detsamma Eva! Rockrock!
Du klämmer alltså 40 km varje söndag nu! Mänska, du är helt underbar!
Haha, Saga! Härliga mänska och kommentar!
Helt fantastiskt igen, 2km till och dy hade gjort 3:10 på träning, galet bra! Du är min idol, det blåste bra idag, jag mysjoggade 25km samtidigt som du och på vissa partier kom man ju knappt framåt!
Åh idol! Men så glad jag blir! Det var fint sagt. Ja herregud, vinden. Tycker den var lite väl stark, det var ju som en jäkla vägg. Men å andra sidan, det var ungefär som den vind jag minns över Gärdet på Sthlm Marathon 2012 – när du gjorde sub3!
Haha, ja kanske det, ja kilometern på gärdet innan halvmarapassering och uppför Västerbron andra varvet var de värsta, jag hade nästan förträngt dem men nu tack vare påminnelsen kommer jag ihåg hur illa det faktiskt var!
Du är såååå bra!! Jag säger som de andra, du är min idol!! Heja dig!!!!
Herregud, ni är ju så snälla! Tack!!
Grattis till det excellenta valet att skippa västerbron, som jag svängde upp på efter söder mälarstrand. Kändes som ett skämt att springa i motvinden i uppförsbron i morse, ja typ som nån slags fysiskt experiment på Tekniska mUséet…
Herregud vilken distans och tempo. Jag är sjukt imponerad ska du veta!
Tack Leif! Trevligt att höra!
Åh vad smickrad jag blir! Nu låter jag som att jag jobbar på Weleda men jag ville också tipsa om deras Arnica Massage Oil. Den innehåller också (som namnet antyder) arnica, som ormsalvan i inlägget nedanför. Jag köpte båda efter att ha sträckt mig lite i fredags, av för mycket airhockey ska sägas, och tycker att de är ungefär lika bra. Förutom att oljan har lite mindre skumma ingredienser tänker jag.
Haha, men den är verkligen skön den där oljan när det är kallt och blåsigt! Jag får dra och handla Massage Oil immédiatement!
Hallonsmoothie och 40 km långpass, du är för grym. Underskatta aldrig din förmåga, du kommer krossa i sommar. Själv blev det back-to-back ons och tors totalt 52 km på två pass. Tack för envetet bloggande. You ROCK!!!
Ojoj, kross låter ju underbart! Tack. Jag vågar dock inte hoppas alltför mycket, tänker inte så mycket framåt utan kutar på och håller tummarna för att jag håller migskadefri och kan fortsätta springa 40 km och dricka hallonsmoothies! Vi hörs!
Låter vettigt, gojjibär i smoothien är oxå grymt gott. Hoppas du slipper skador. Du kommer krossa nya gränser i år. Lycka till;)