Avslutade gårdagkvällen med magstyrka. Precis när vi sen skulle sova så hördes det ett litet kraxande från ett av barnrummen och rutinerad som man är, så vet man inom sig på bara en sekund, att yngsta dottern är sjuk. Mycket riktigt. Feber. Jag kan nog utan att ljuga säga att vi har haft alla åkommor som finns sen vi kom hem från Mexiko. Det har liksom bara vispats runt mellan oss; förkylningar, influensor och kräksjukor om vart annat. Till slut sov dock hela huset, inklusive jag själv, men då var klockan mycket.

 Min mamma var snäll och kunde ta hand om sjuklingen på fm så jag gav mig av tidigt hemifrån, i löparkläder som vanligt. Denna vecka har från start till slut varit full av viktiga möten och presentationer, och att få en förmiddag på jobbet var guld värt. Snälla mamma. Men! Först skulle det som sagt springas.

 Det är som att hela min kropp törstar efter alla vårtecken som går att finna. Kanske därför jag tyckte (ville tycka) att fåglarna kvittrade extra högt och tidigt imorse. Och i vattnet nedanför Lidingöbron var det en drös fåglar som flög fram och tillbaka och skriade på ett sommaraktigt vis. Lite som om de velade kring om det nu verkligen var på väg att bli vår och värt att stanna i Sverige eller ej. Jag sprang vidare mot Lill-Jansskogen. Där var det som vanligt ett Military Training-gäng som gjorde massa övningar. Själv skulle jag bara göra en enda sak: springa backintervaller. Satte igång och slogs plötsligt av en härlig insikt.

 Att jag faktiskt såg himlen! En blå himmel! Och vet ni, idag släcktes faktiskt gatulamporna sex minuter tidigare än häromdagen! Kutade upp och ner en bra stund. Kändes i benen att de fått jobba rätt hårt flera dagar på raken. Sen begav jag mig mot jobbet och tog en liten extrasväng i stan för jag blev så uppåt av ljuset och gruset på gatan (isfläckarna och snön valde jag att ignorera).

 Totalt 16 km. När jag kom ner i omklädningsrummet var jag full av denna vårenergi jag hittat på vägen och bestämde mig för att ta tag i den överfulla papperskorgen. Samlade ihop allt skräp som trillade ur när jag försökte lyfta upp den och gick sen ut och slängde den i en städvagn jag hittade. Och sen satte jag i en ny påse. Gud så präktigt!

 Mer vårkänslor än så tror jag inte att det blir i omklädningsrummet. Jag blev faktiskt sugen på att skura golvet också för det verkar inte blivit gjort senaste halvåret. Vi får se. Stretch, dusch och sen packa ihop alla prylar.

 Det var min vårmorgon, minusgraderna till trots.