Sprang hem i det täta snöfallet. Om det var moddigt i morse så var det ingenting i jämförelse med nu. Fort gick det inte. Lite känning i en höft under dagen men den skiten joggade jag bort. Det är ofta så för mig, småkrämpor tenderar att släppa när jag springer i lugn fart. När jag passerade stadion och vände huvudet mot ingången trodde jag först det var något på gång där inne. Det var det inte, men strålkastarna skapade ett slags gudomligt ljus med snön som yrde.

 Jag sprang vidare mot Lidingö. Det var väldigt snöigt alltså.

 Totalt 10 km. När jag kom hem var det full rulle för imorgon fyller Olle år. Jag var tvungen att steka tusentals pannkakor till frukosten.

 Jag har dock ett bra knep nu när vi blivit så många i familjen som älskar pannkakor. Der är att jobba med dubbla stekpannor. Mycket effektivt.

 Så imorgon bitti blir det ingen löpning. Då måste jag vara en omtänksam fru som sjunger, gör kaffe och lägger fina presenter på täcket. Får bli kvällslöpning istället.

Nä, hörrni, om man skulle ta sig en vitamindrink. Jag kör på ett sånt här glas om dagen två veckor framåt då det visat sig att det inte skadar om jag får i mig lite mer järn.

 Slurp. Vi hörs.