Ok. Premiär för garagecykeln! Öste på rätt rejält och insåg att jag hade glömt bort hur jobbigt det kan vara att cykla. Så det blev jag lite glad av, skönt att bli riktigt svettig igen. Nu känner jag att jag åtminstone liiiite lättare kan låta foten kurera sig i lugn och ro. Inte för att cykel är samma sak som löpning men ändå. Kan nog hålla konditionen i schack litegrann med hjälp av cykeln. Min snälla friidrottskompis Calle, som också haft denna skit i foten, påminner mig om att det är värt att vila och att den tiden bara är en ”fis i rymden” i jämförelse. Försöker lyssna på honom. Och trampa på som bara den medan.

 Uma tyckte det hela med cykeln var väldigt intressant. Dock så tycker jag det är oerhört långtråkigt att cykla, det går det inte att sticka under stol med. Framförallt i ett garage och trots att man leker spinningpass. Nu kan man undra varför jag inte sätter cykeln framför TV:n men det gillar jag inte. För mig är sport sport och inte underhållning. Jag kan faktiskt gilla det där kärva härdandet. I övrigt så kör jag på med magövningar. Den får ta emot all min frustration över foten, haha.

Just det, jag har även skaffat kort på Bosön idag. Jag kommer hänga där i gymmet en del framöver. Att bli stark är min plan. Och sen när foten är bra ska jag springa runt en del här inne också.

 Det var fotbollsmatch på Bosöns fotbollsplan. Åh vad jag älskar upplysta fotbollsplaner om hösten. Det är poesi.