Se upp i backen.

Idag: kuperad terräng med bra fart i backarna. Första gången för i år utan halsduk och vantar, vilken frihetskänsla! Visste väl att våren skulle komma så fort jag köpte ny mössa och varma vantar. Sprang 10 km, ett par minuters vila och sedan ytterligare fem. Pinnade på ganska bra och benen kändes rätt starka i backarna. Men jobbigt är det, detta pass. Sista milen i Lidingöloppet är så kuperad att man hela tiden måste kämpa i uppförs- och nedförsbackarna för att hålla jämn fart. Stretchade på mitt vanliga ställe och tänkte att jag måste stått och pustat ut precis här tusentals gånger genom alla år. Nästan så att tallen och elskåpet  blivit som ett par gamla vänner. Ett par minst sagt ordkarga vänner.

Sedan dusch och spaghetti carbonara. Och efter det konst på Magasin 3. Måste ju fylla på med konst efter all sport, annars vet man inte hur det här slutar.

Lämna en kommentar