Lördagen bjöd på 3 x 5 km i kuperad terräng. Målet var att hålla ett konstant 5 min/km-tempo. Det låter ju inte alltför svårt men är minst sagt lurigt i Lidingöloppets sista mil. Vanligtvis så sackar man ju efter i backar men tar igen det på raksträckorna. Nu var alltså planen att jobba mer explosivt i backarna för att sedan fortsätta i samma tempo väl uppe.

Det var förrädiskt sommarlikt när jag kom ner till Grönsta. (Huset på kullen är för övrigt Prästgården där man får bo om man är präst i Lidingö kyrka. Man kanske borde skola om sig?)

Men spåret var som en enda lång isbana. Man borde egentligen haft skridskor och hjälm på sig. Förutom att det är halt är det ju lätt att vricka foten med alla ojämnheter i isen. Men jag är i alla fall evigt tacksam för att jag inte snålade utan köpte mina Icebugs som har fäste till och med på blankis (Ledsen för all denna Icebug-reklam.)  Jag sprang de första fem km av sista milen och försökte spurta i alla backar för att hålla tempot. Lyckades inte riktigt på sina ställen. Efter Aborrbacken tog jag ett par minuters vila, sen fem km till. Därefter 2 min vila innan jag sprang de sista fem.

Här och där var det fritt från is och jag fick såna jäkla vårkänslor av att låta skosulorna smaka mark igen.