Jävla förkylning! Känner mig helt rastlös och nästan lite deppig när jag inte får springa. Jag inser att det är snudd på sjukt att känna så när jag tittar ut genom fönstret. Men konstigt är det egentligen inte för (och här har jag snott lite text från Illustrerad Vetenskap): Tyska forskare har visat att en lång löprunda frisätter potenta morfinliknande ämnen i hjärnan. Det verkar som om motionen gör att nervcellerna avger en kaskad av kroppens eget narkotikum, endorfin, och ju mer som frisätts, desto större blir lyckokänslan. Det visar också på en tänkbar mekanism bakom motionens lindrande effekt vid till exempel depression och kronisk smärta. Lyfter man upp detta i ett större perspektiv, pekar upptäckten på att endorfinerna kan ha spelat en avgörande roll i människans evolution.

Kort sagt: det verkar vara bättre att knarka endorfin än t ex amfetamin.