Sprang hem från jobbet idag, 9,7 km. En grej man inser när man springer genom stan är att man plötsligt blir väldigt uppmärksam på gatan man springer på. En gata man tidigare sett som en vanlig raksträcka när man åker bil eller buss  blir nu till 220 meter svag lutning uppåt, 50 meter raksträcka och 70 meter nedåtlut med avbrott av två sega rödljus. Man blir liksom ett med gatan. Det är ju faktiskt rätt fint när man tänker på det.